Recension

OthelloOthello som texttung genusutforskning

Lars Bringås och Cilla Thorell.
Lars Bringås och Cilla Thorell. Foto: Elisabet Sverlander

En ”Othello” som inte diskuterar rasism men som utspelar sig i ett genusneutralt henlandskap. Lars Ring ser en välspelad men texttung Shakespearetolkning på Orionteatern.

Under strecket
Publicerad
Annons

Själva tiden lägger ibland nya undertexter till pjäser, och annan litteratur. Så är det med Shakespeares ”Othello” från 1604. Othello – en god och nitisk militär – blir utsatt för en rad ränker och går sönder. Han hatas av Jago, en besatt karriärist. Jago vill ha makt, och han är drabbad av raseri över att Othello nått en så hög post trots att han är ”mor”, det vill säga nordafrikan. Pjäsen skildrar en nu bekant typ av främlingsskräck.

”Othello” är alltså en aktuell pjäs, ändå spelas den sällan – även om en ungdomsversion just nu ges av Mittiprickteatern. En nutida regissör har att relatera till att Othello är färgad och möjligen muslim. Pjäsen saknar, till skillnad från andra Shakespearetragedier, helt komiska inslag. Inga narrar, inga dårar – och Jago, som egentligen är huvudperson, är genuint osympatisk. En del av behållningen för publiken då var att uppleva hur ondskan skapar strukturer som kan förgöra alla. Avgrunden ligger bara ett stenkast bort.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons