X
Annons
X
Scen
Recension

Oidipus Rex, Psalmsymfonin, Aeterna Emotionellt kraftprov inleder Östersjöfestivalen

Premium

Regissören Peter Sellars sceniska sammanlänkning av två Stravinskij-verk når en arkaisk kraft när Esa-Pekka Salonen dirigerar. Att koppla ihop "Oidipus Rex" med "Psalmsymfonin" skapar dock konflikt.

Stravinskijs ”Oidipus Rex” i regi av Peter Sellars invigde Östersjöfestivalen på Kungliga Operan. Joseph Kaiser i rollen som den blinde Oidipus.
Stravinskijs ”Oidipus Rex” i regi av Peter Sellars invigde Östersjöfestivalen på Kungliga Operan. Joseph Kaiser i rollen som den blinde Oidipus. Foto: Arne Hyckenberg

Politiskt engagemang har inte varit konstmusikens styrka. Den har snarare stått på härskarnas sida, förgyllt istället för att gissla. Att Östersjöfestivalen ända sedan starten 2003 burits av engagemang – för miljön, för samvaron runt Östersjön – gör att den hör till de intressanta undantagen. Fast subversivt är det inte, snarare rättänkande.

Ett prov på hur engagemanget fått spelrum under årets festival får man i regissören Peter Sellars sceniska sammanlänkning av två Stravinskij-verk i akt och mening att spegla vår tids flyktingproblematik: "Oidipus Rex" och "Psalmsymfonin". Där vandrar Oidipus vidare, ivägkörd som tiggare från Thebe med ögonen stungna, in i "Psalmsymfonins" religiösa tröst.

Stravinskijs ”Oidipus Rex” i regi av Peter Sellars invigde Östersjöfestivalen på Kungliga Operan. Joseph Kaiser i rollen som den blinde Oidipus.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 1 av 2

Stravinskijs ”Oidipus Rex”.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X