X
Annons
X
Recension

Oidipus Rex, Psalmsymfonin, Aeterna Emotionellt kraftprov inleder Östersjöfestivalen

Regissören Peter Sellars sceniska sammanlänkning av två Stravinskij-verk når en arkaisk kraft när Esa-Pekka Salonen dirigerar. Att koppla ihop "Oidipus Rex" med "Psalmsymfonin" skapar dock konflikt.

Stravinskijs ”Oidipus Rex” i regi av Peter Sellars invigde Östersjöfestivalen på Kungliga Operan. Joseph Kaiser i rollen som den blinde Oidipus. Foto: Arne Hyckenberg
Läs mer om Musikveckan med SvD

Politiskt engagemang har inte varit konstmusikens styrka. Den har snarare stått på härskarnas sida, förgyllt istället för att gissla. Att Östersjöfestivalen ända sedan starten 2003 burits av engagemang – för miljön, för samvaron runt Östersjön – gör att den hör till de intressanta undantagen. Fast subversivt är det inte, snarare rättänkande.

Ett prov på hur engagemanget fått spelrum under årets festival får man i regissören Peter Sellars sceniska sammanlänkning av två Stravinskij-verk i akt och mening att spegla vår tids flyktingproblematik: "Oidipus Rex" och "Psalmsymfonin". Där vandrar Oidipus vidare, ivägkörd som tiggare från Thebe med ögonen stungna, in i "Psalmsymfonins" religiösa tröst.

Stravinskijs ”Oidipus Rex” i regi av Peter Sellars invigde Östersjöfestivalen på Kungliga Operan. Joseph Kaiser i rollen som den blinde Oidipus.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 1 av 2

Stravinskijs ”Oidipus Rex”.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X