Foto: Pär Olsson
Resa

Österrikisk vinrekreation

Fängslande viner, unik natur och krogmenyer som värnar om det lokala. Blott en timme från Wien fann SvD Resor en oas i Österrikes soligaste vinregion Burgenland.

Ett naturparadis där landskapet är platt, vått och frodigt grönt. Så skulle man kunna beskriva den del av österrikiska regionen Burgenland där vi befinner oss. Med Ungern som närmaste granne på andra sidan Neusiedlersjön, med rader av vinrankor som lapar i sig 300 soltimmar om året och nästan lika många olika fågelarter i den stora nationalparken på gränsen till Seewinkel.

Annons
X

Det är helt klart något magiskt med området intill Neusiedlersjön, den grunda sjö som till och med försvunnit ett par gånger under historiens gång. Som djupast mäter den 1,8 meter. Här i pittoreska lilla byn Schützen am Gebirge, en knapp timmes bilväg österut från Wien, har familjen Eselböck byggt upp ett mindre imperium med vingård, hotell och restauranger. Kronjuvelen är finmatsalen Taubenkobel som fram tills 2009 erhöll två stjärnor i Guide Michelin. Men sedan världens mest ansedda krogbibel utan förvarning ändrade sitt upptagningsområde försvann utmärkelsen.

– Vi lagar samma högkvalitativa mat. Enda skillnaden är att jag nu kan servera i jeans, skrattar Barbara Eselböck som driver stället tillsammans med sin franske man, kocken Alain Weissgerber.

Familjen värnar om det lokala. På menyn lyfter de fram det som är typiskt för Burgenland, däribland kött från lokala bönders mangalitzagrisar och tomater från världens största tomatodlare, Erich Stekovics, med över 2 000 sorter i sin portfölj. All fisk kommer från Neusiedlersjön.

– Hos oss äter man så som Burgenland smakar, säger Alain Weissgerber.

undefined
Foto: Pär Olsson

Han och Barbara tog över restaurangen efter hennes föräldrar. De två träffades till och med i matsalen den gången då Weissgerber kom dit för att äta en kväll.

– Jag växte upp här. Från att jag var 14 år jobbade min syster och jag i matsalen. Vi fick göra slavgörat, putsa glas och sånt, men jag älskade det för så länge jag jobbade var det ingen som sa att jag måste gå och lägga mig, säger Barbara Eselböck.

Hennes syster Stephanie är tillsammans med sin man Eduard Tscheppe ansvarig för familjens vingård Gut Oggau. Deras naturligt framställda viner hyllas av sommelierer världen över. De tillsätter varken jäst eller sulfter utan låter vinerna växa fram organiskt.

– Vi ser inte vinerna som vin utan som personligheter, förklarar Eduard Tscheppe och visar några buteljer där etiketterna pryds av ritade ansikten.

Bakgrunden till de speciella vinflaskornas etiketter, skapade av konstnären Jung von Matt, är vinernas persona. Varje vin har fått bli en medlem av en familj. Barnen – Atanasius, Theodora och Winifred – är lätta och energiska i stilen. Föräldrarna i vinfamiljen kommer från vingårdslägen med mer solexponering och är därför kraftfulla med mer kropp.

Själva familjetänket genomsyrar Taubenkobel i stort. "Tänk Sound of Music", skrattar Barbara. Hennes pappa är visserligen numera pensionerad som kock, men fortfarande mycket engagerad i verksamheten. Det var han som vann stjärnorna i Guide Michelin från första början.

– Vi har försökt få svar från Michelin, men det är ingen som vet varför de plötsligt valde att bara ha med Wien och Salzburg, berättar Barbara Eselböck.

Hon säger att det finns en bra sak med att inte vara listade i krogbibeln. Nu kommer gästerna till dem – inte bara för stjärnorna. Taubenkobels rykte är dock fortsatt gott. Deras gastrohotell med tio rum lockar gäster hit från såväl Wien som resten av världen. Inget rum är det andra likt, samtliga egenhändigt byggda av Barbaras pappa Walter.

undefined
Foto: Pär Olsson

Hotellrummen och restaurangen ligger fördelade i två parallella vita byggnader från 1800-talet. Här finns även bistron Greisslerei som serverar enklare mat på kvällen och fungerar som frukostmatsal på morgonen.

– Bistron är lite som vår lekstuga. Vi kände att vi behövde ha ett ställe som var mer föränderligt, enklare och snabbare. Att det skulle bli ytterligare en restaurang var egentligen inte meningen. Vi har haft butik där också. En sommar sålde vi badshorts som blev så populära att hela byn bar dem, berättar Barbara Eselböck.

Att just Burgenland blivit synonymt med välgjorda naturviner är inget konstigt, menar Werner Michlits från vingården Meinklang som ligger på gränsen mellan Österrike och Ungern.

– Efter att vi länge har blivit skrattade åt är det många vinbönder som intresserar sig för biodynamiskt vinmakeri. För oss är det absolut nödvändigt. Efter många år av industrialiserad produktion hade vi tappat kontakten med jorden. Traktorhjul och gifter tog över den mänskliga kontakten med jordbruket, säger han och visar runt i sin vinkällare.

Liksom Eselböcks är Meinklang ett familjeföretag. Werner är en av tre bröder som tillsammans äger bondgården med 800 kor, grisar och vingård i symbios. Hans fru Angela är gårdens vinmakare. Hos Meinklang arbetar man helt biodynamiskt även om vissa tillsatser är tillåtna.

– Om ett vin behöver sulfiter tar vi det hellre än att sälja vinäger, säger Werner Michlits.

Druvorna som används är typiska för regionen: zweigelt och blaufränkish på den röda sidan och grüner veltliner och muskat för de vita. Men man gillar också att experimentera. Till exempel har Meinklang gjort en röd variant av bubbelvinet Pét-Nat, ett mousserande vin som görs på endast en jäsning och därmed får behålla sin bubblighet med naturlig kolsyra.

undefined
Foto: Pär Olsson

Visst är det trendigt med naturvin. Men folk som förpassar det som en fluga får tänka om, menar Werner Michlits. Att slaviskt följa vinvärldens poängguru, kritikern Robert Parker, kan snarare vara en övergående trend tillägger han. Problemet, som Michlits ser det, är att vin inte varit folkligt nog utan snarare en elitistisk nördkunskap.

– Folk är rädda för att prata om vin. Först och främst handlar vin om ens egen känsla, och det kan ingen ta ifrån dig, eller hur?

Men Burgenland är mer än bara mat och vin. "Slottsregionen" har så många gamla byggnader och fort att en resenär lätt kan sy ihop sin egen safari mellan dem. Regionen är även känd för sina naturligt varma källor och med dem har en spakultur vuxit fram. Burgenlandtherme är det största och mest omtalade spat.

"Är vi här så serverar vi", står det på en skylt som hänger på en gammal port i medeltidsgamla byn Rust, en kvart med bil från Taubenkobel. Vi är hemma hos Heidi Schröck, som för övrigt korats till Österrikes vindrottning, i dubbel bemärkelse. Eller trippel. Här finns nämligen hennes vinkällare, hem och provrum.

– Varför krångla till det och sprida ut sig? ler Heidi Schröck som är känd för sina söta viner.

Här öppnas dörren för drop in-provning på fredagar och lördagar. Det som gjort Schröck erkänd i vinvärlden är hennes framställning av Ruster Ausbruch, det vill säga dessertvin från just Rust som producerats här i flera hundra år. Det finns många fler exempel runtom i byn. Som vinhuset Feiler-Ertinger, gömt bakom en vacker port från 1600-talet. För faktum är att när det kommer till vinmakeri så är Rust något av en knutpunkt i Österrike. Här ligger även landets ansedda vinakademi.

– Vin och mat hänger alltid ihop. Här i Burgenland extra mycket, säger Barbara Eselböck och fyrar av ett leende.

Kanske är just den dragningskraften så pass stark att även Guide Michelin väljer att komma tillbaka.

undefined
Foto: Pär Olsson

BO
Pension Drahteselböck (Rust)
drahteselboeck.com
På familjen Eselböcks enklare B&B finns 23 rum, de flesta med balkong. Allt som serveras är ekologiskt och ur ställets vinkyl får gästerna hjälpa sig själva enligt "ansvarsnota".

Gut Purbach (Purbach)
gutpurbach.at
Gastrohotell med fem sovrum i modern inramning. Finkrogen är signerad stjärnkocken Max Stiegl och självklart har man en egen vingård där det odlas både lokala druvor och pinot noir. gutpurbach.at

Taubenkobel (Schützen am Gebirge)
taubenkobel.com
Lyxhotell som delar byggnader med finkrogen med samma namn. De tio rummen ligger runt en trädgård och innergård med pool. Ett tips är att hyra cykel och kolla in omgivningarna.

Till Toppen