Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Steve Jobs – en biografi Osminkat porträtt av omöjlige Jobs

Geni eller skitstövel? Apple-grundaren Steve Jobs tycks ha ställt sig den frågan om varenda människa han träffade. Författaren Walter Isaacson beskriver det som ett binärt förhållningssätt till världen. Medmänniskorna var gudar eller arslen, och allt de åstadkom var fantastiskt eller rent uselt.

(uppdaterad)

OSENTIMENTALT

Steve Jobs – en biografi

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Översättning: Thomas Engström och Roland Poirier Martinsson 666 s. Albert Bonniers Förlag

När jag laddar ner biografin till min mobil har jag precis samma fråga i huvudet angående Steve Jobs själv, den stridbare Apple-grundaren som tillsammans med rivalen Bill Gates kommit att förkroppsliga den digitala revolutionen. Geni eller skitstövel?

Steve Jobs dog för knappt en månad sedan, och redan nu finns biografin i fysiska och digitala bokhandlar, dessutom snabböversatt till svenska. Men boken är inget hafsverk. Som det kontrollfreak han var rekryterade Steve Jobs själv sin levnadstecknare för flera år sedan, efter att han fått diagnosen cancer i bukspottkörteln.

Walter Isaacson är en erfaren journalist som tidigare skrivit biografier om Benjamin Franklin och Albert Einstein. Steve Jobs tilltalades säkert av tanken att bli en del av det gänget. I boken vittnar många om hans starka känsla av att vara utvald och upplyst. Genom tiderna har även de hängivna Apple-fansen sett upp till honom som en konsumentelektronikens messias, men av allt att döma var det ingen som hade högre tankar om honom än han själv.

Annons
X

Walter Isaacson har tack och lov inte nöjt sig med Steven Jobs egna berättelser. Han har intervjuat hundratals personer och skildringen är allt annat än ett inställsamt fursteporträtt. Första halvan är en blodfull beskrivning av en omtumlande epok – datorålderns födelse i Kaliforniens Silicon Valley – med en lynnig, lögnaktig och elak entreprenör i centrum.

Steve Jobs var ingen snäll kille. Han snuvade vänner på miljoner, kopierade konkurrenters uppfinningar, hånade sina kollegor, stal deras idéer, parkerade på handikapprutan och ignorerade sina barn. Han var ofta utstuderat elak mot sina arbetskamrater, och när någon vågade punktera hans ballong kunde den unge Steve Jobs lika gärna explodera i raseri som brista i gråt.

De forna kollegorna ger en samstämmig bild av både hans svullna ego och något som de i boken kallar för hans ”förvrängningsfält”. Vad de menar är att han använde lögnen som vapen i oförtröttliga angrepp på verkligheten, för att få den att anpassa sig till hans nycker. Till och med cancern föreställde han sig att han kunde besegra med ren viljestyrka. Vanliga spelregler gällde nämligen aldrig honom.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kanske är Walter Isaacson alltför angelägen om att visa sitt oberoende gentemot mannen som handplockade honom till uppgiften. Boken svämmar över av anekdoter om den storhetsvansinnige, omöjlige Jobs, som gör det svårt att begripa att han överhuvudtaget kunnat fungera tillsammans med andra människor. Men mycket riktigt tvingades han också under sin tid på datorföretaget Atari att jobba nattskift för att kollegorna inte stod ut med vare sig hans sociala inkompetens eller hans kroppsodör. När han gifte sig ordnade två vänner en torftig svensexa – ingen annan var intresserad – och de som var gladast när Jobs efter en påtvingad exil återvände till Apple var de anställda på filmbolaget Pixar, där han var vd och majoritetsägare. Det innebar nämligen att han inte hade tid att titta in på kontoret så ofta.

    Ingen behöver med andra ord betvivla att Steve Jobs var en skitstövel. Återstår då frågan om han också var ett geni. En förklaring till hans storhet som visionär och företagsledare var att han var gränsöverskridande – inte bara som person. Han stod med ett ben i konsten och det andra i tekniken. Han förstod värdet i ett finstämt samspel mellan hårdvara och mjukvara. Han var besatt av renhet och lekfullhet i allt Apple designade. I kombination med en obstinat, auktoritär ledarstil (en medarbetare påpekar att han hade passat bättre som fransk kung) ledde det till storartade resultat som Macintosh-datorn, Itunes, Ipod, Iphone och Ipad. Jobs kunde vara en stor inspiratör, han hade sinne för design och marknadsföring, och han hade fans som en rockstjärna. Men vad är ett geni?

    Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer definierade geniet som en personlighet där det kyliga intellektet helt dominerar över den djuriska viljan. Med den definitionen var Jobs så långt ifrån ett geni man kan komma. Det var hans okuvliga viljekraft snarare än hans skarpsinthet och estetiska fingertoppskänsla som var nyckeln till såväl misslyckanden som framgångar.

    Biografin är en enkel, osentimental och djupt fascinerande berättelse om en märklig man som befann sig på rätt plats vid rätt tillfälle, och konsekvent gick över lik för att få sin vilja igenom. Delarna om 70- och 80-talens Silicon Valley är skarp närtidshistoria, medan den senare delen av boken bitvis är lite uddlös. Dels är det svårare att göra spännande historier av framgångar än av stökiga misslyckanden, dels anar man att de senare intervjupersonerna vaktat sina tungor.

    Om Steve Jobs var ett geni eller ej är i slutändan förstås en definitionsfråga. En skitstövel var han emellertid med hundraprocentig säkerhet. Och en möjlig förklaring till hans exempellösa framgångar är att vår värld riggats så att sådana gärna upphöjs till gudastatus.

    Fler artiklar från SvD om Steve Jobs svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X