Osjälviskhet inte effektivt för samhället

VÄLFÄRDSTANKAR. Hur långt sträcker sig vår förmåga att handla för andra människors skull? Inte så långt att vi kan bygga hela samhällssystem på altruism, menar ekonomen William Harbaugh. Däremot finns en stor kraft i den mer ljumma tillfredsställelsen av att bidra till det gemensamma bästa.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Stadsmissionen säljer glass för 50 kronor, en välgörenhetsidé där merparten av pengarna går till ungdomsverksamhet. Mattias Lindroth ställer upp och köper en ovanlig dyr pinnglass av Anders Ståhl och Marcus Lackmann från Stadsmissionen.

Stadsmissionen säljer glass för 50 kronor, en välgörenhetsidé där merparten av pengarna går till ungdomsverksamhet. Mattias Lindroth ställer upp och köper en ovanlig dyr pinnglass av Anders Ståhl och Marcus Lackmann från Stadsmissionen.

Foto: TOMAS ONEBORG
Annons

ZÜRICH Hjärnan gillar när vi ägnar oss åt välgörenhet. Till och med när vi betalar skatt.

Visst, det är starkt förenklat – men i princip vad neuroekonomerna ser i magnetröntgen när de gör sina experiment kring människors beteende med pengar. Som när ekonomiprofessorn William Harbaugh på Dalai lama-konferensen i Zürich visar en power point-bild från ett försök där man studerat varför människan över huvud taget ägnar sig åt donationer. Resultat: hjärnans belöningssystem aktiveras lika mycket när man får något själv som när man ger till andra utan egen vinning.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons