Agnus deiOsentimentalt men varsamt om katastrofen efter kriget

Joanna Kulig, Helena Sujecka och Anna Próchniak i ”Agnus dei”.
Joanna Kulig, Helena Sujecka och Anna Próchniak i ”Agnus dei”. Foto: Edge Entertainment

Polen är befriat från Nazityskland, men lidandet är inte över – Röda armén tar bland annat nunnor som krigsbyte. SvD:s Jan Söderqvist ser en stram men innerlig film, baserad på verkliga händelser.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är den första vintern efter det andra världskriget någonstans ute i de polska skogarna, och rätt snart står det rätt klart att befrielsen från den nazityska ockupationen inte innebar någon frälsning för riktigt alla. Särskilt inte för nunnorna i traktens benediktinerkloster, där större delen av dramat i ”Agnus dei” utspelar sig. När Sovjets armé invaderade Polen för andra gången på bara några år, tog somliga soldater samtliga nunnor som krigsbyte. Många gånger. Konsekvensen blev ett antal mycket oönskade graviditeter.

När berättelsen tar sin början är härjningarna och våldtäkterna överståndna sedan så många månader att det börjar bli dags att föda för dryga halvdussinet nunnor, vilket de står helt handfallna inför. Och Guds försyn förslår inte riktigt mot en rejäl sätesbjudning. Att söka hjälp är komplicerat på grund av den onämnbara synden och den tunga skammen. I det närmaste omöjligt, faktiskt. Den principfasta abbedissan (Agata Kulesza) vill på inga villkor veta av någon inblandning utifrån, det här ska skötas internt och diskret. Men för den unga syster Maria (Agata Buzek) blir den plågade novisens hjärtskärande skrik till slut för mycket. Hon ger sig iväg ut på de vägar där berusade och beväpnade ryssar fortfarande drar omkring.

Annons
Annons
Annons