Annons
Recension

Underdog Osentimental hyllning till närvarande morsor

Publicerad

Tiden är nu uppenbarligen på allvar mogen för sextiotalisterna att se tillbaka på, beskriva och summera sin uppväxt och det sjuttiotal som för äldre generationer redan gett upphov till oräkneliga avböner för politiska felbedömningar och ungdomliga snedsteg; för synder som omfattar alltifrån naivitet och fanatism till osedvanligt dålig klädsmak. Bort med det. Det nya intresset för detta bespottade decennium präglas av en större och långt intressantare ambivalens, av en prövande nyfikenhet och en vilja att återerövra vissa värden som kanske inte var så dumma när allt kommer till kritan: gemenskap, solidaritet, en tro på någonting annat och bättre. Jag tänker på sådana fenomen som Lukas Moodyssons film ”Tillsammans” eller Mikael Niemis roman ”Populärmusik från Vittula”, konstnärligt helgjutna tidsskildringar som samtidigt förmår trollbinda stora skaror tittare och läsare.
Till denna krets av ambitiösa dokumentationer av årtiondet måste vi nu foga ännu ett verk, författaren Torbjörn Flygts nya roman Underdog. Flygts två tidigare romaner ”Längsta ögonblicket” (1995) och ”Män vid kusten” (1997) fick ett blandat mottagande. Men med ”Underdog” träder en författare fram med full kontroll över sina uttrycksmedel, med en ohämmad kärlek till språket och vad man kan göra med det, och med en lika stark känsla för dråplig humor som för finstämda och inkännande personporträtt. Tidstypiska detaljer om mat, musik eller heminredning fångas upp av Flygts håv, liksom dialektala vändningar och en arsenal av grovkorniga slanguttryck.

Ordet förs av arbetargrabben och Malmöpågen Johan. Han ser tillbaka på sin uppväxt under sjuttiotalet i ett av miljonprogrammets första bostadsområden. Detta gör han från en punkt i nuet vars konturer bara är antydda och hastigt tecknade. Han har blivit framgångsrik jurist, är gift och har barn. Mycket mer får vi inte veta, större delen av tiden befinner vi oss solitt förankrade i det årtionde berättarjaget nu ser tillbaka på och försöker förstå, oftast från barnets perspektiv, men ofta också filtrerat genom den lätt vemodige, ibland ironiske, vuxne återberättarens synvinkel. De sparsamma kontrasteffekterna mellan då och nu fungerar utmärkt och bidrar till att ”Underdog” i minst lika hög grad handlar om dagens Sverige som om sjuttiotalets. De obligatoriska hållplatserna på resan ut ur barndomens Malmö besöks och relateras med frän och rå humor, med saknad eller med en känsla av lättnad att det äntligen är över: spänningen och tristessen i kompisgängets bravader; det eviga jämförandet och skrytandet om flickor, julklappar, mopeder, eller farsornas jobb; den första kyssen; den första fyllan; sexdebuten; skolavslutningen på högstadiet; tågluffandet; sommarjobben och studenten. Ingenting av detta är särskilt nytt eller spännande stoff för litteratur - vi har läst det förut och för många gånger. Ändå lyckas Flygt gjuta nytt liv i gamla uttjänta motiv och närma sig dem som vore det första gången de beskrevs. Stor förtjänst i att företaget lyckas har den osvikliga språkkänslan och den flödande berättarglädjen. Ingen episod är för obetydlig för att dröja en extra liten stund vid och mjölka på fler innebörder och nyanser. Den förhärskande mentaliteten i kvarteret där Johan bor är enkel: du ska fan inte tro att du är nån. Men romanens titel utlovar också en envis vilja att inte låta sig knäckas, en vilja som också blir berättarens, men som mals sönder hos några andra av bokens karaktärer, om vilka det då och då dyker upp knapphändiga och varnande rapporter från knarkdimmornas eller småkriminalitetens sump. ”Det måste finnas vägar ut” blir Johans motto, ut ur det som när det känns som hårdast beskrivs som ”detta mögliv i pissrännan”.

Annons
Annons
Annons
Annons