X
Annons
X
Recension

Allt kommer nog att bli bra Osannolik kärlek i Heberleins SD-samhälle

På Österlen hittar en medelålders kvinna sin prins. I sin romandebut försöker Ann Heberlein göra upp med idén om den inskränkta landsbygdens befolkning. "Den här boken har två stora brister – språket och berättelsen" skriver Therese Eriksson.

Ann Heberlein (född 1970) är författare och teologie doktor i etik Foto: Claudio Bresciani / TT

Allt kommer nog att bli bra, det är en förhoppning med reservation som får mig att tänka på den bisarra slutklämmen i Arja Saijonmaas klassiska schlagerrefräng: ”…kärlek, det måste va kärlek, ja – eventuellt”. Jag misstänker att detta ”nog” i Ann Heberleins romantitel är där för att tillsätta några beska droppar i den sötsliskiga lemonaden; en dos realistisk ambivalens i sagan. Tyvärr räcker det inte, sötman härskar i den här romanen som lupinerna i dikesrenen.

Det kan tyckas vara ett märkligt påstående om en roman som dels skildrar sorg och vilsenhet, dels griper sig an samtida konfliktlinjer genom att gräva i den skånska mylla där Trump-anhängare och SD-väljare växer. Genom sin hemvändande och uppkomna, men numera stukade, huvudperson gör Heberlein en ansats att skildra samhällssprickor; mellan stad och glesbygd, mellan klasstillhörigheter. Parallellt med detta går dock ett dominant sirapslent stråk, i form av en klassiskt osannolik kärlekshistoria.

Ann Heberlein (född 1970) är författare och teologie doktor i etik

Foto: Claudio Bresciani / TT Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X