X
Annons
X
Recension

Life During Wartime Osande perversioner i idyllen

Inte om vi får tro Todd Solondzs, som 1998 skänkte världen den i många avseenden enastående filmen Happiness. I dennes dystra universum trevar folk förgäves efter sympatiskt inställde medmänniskor i mörkret. De lyckas aldrig skapa genuin kontakt med varandra och uppnår sällan något annat med sina ansträngningar än dödligt sårande missförstånd. Livet är en sorts ständigt pågående fyllekalas med skarpladdade vapen som ligger och skräpar i lokalen, vapen som tid efter annan råkar bli avfyrade utan att någon riktigt förstod hur det gick till. Hur förlåter man sånt?

Happiness var en stenhård spark med spetsig sko rakt i betraktarens mjuka bukfetma, levererad med ett rent förtjusande och oemotståndligt leende. Här läggs gräll ironi ovanpå tårknipande ömhet och empati i en riktigt svettig dubbelmacka. Osande perversioner frodas mitt inne i normalitetens till synes idylliska, suburbana epicentrum i New Jersey av alla ställen. Alla familjeband spricker, alla förhoppningar grusas. Lägg därtill en slutscen som exploderar i en pubertal upptäckarextas, omöjlig att hantera i en vuxenvärld där fasadunderhållet toppar dagordningen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X