X
Annons
X
Emma Rosenqvist, som har sjukdomen narkolepsi, med sonen Loke i deras hem i Uppsala.
Emma Rosenqvist, som har sjukdomen narkolepsi, med sonen Loke i deras hem i Uppsala. Foto: Malin Hoelstad

”Orolig att något ska hända Loke om jag slumrar till”

Långläsning

Att bilda familj var ett livsmål för Emma Rosenqvist. Narkolepsin har tagit mycket ifrån henne, men diagnosen skulle inte få beröva henne ett barn. Nu är hon mamma till sonen Loke.

För SvD berättar hon om oron över att försvinna in i sömnen, med en ettåring i famnen.

Få saker kan tvinga fram så mycket orostankar som att bli förälder. Att vara ansvarig för ett litet liv. Vad gör jag om barnet sätter i halsen när jag inte ser? Eller tänk om jag skulle tappa greppet om den lilla kroppen?

Orostankar som blir allvar om du är mamma och har narkolepsi – en kronisk sjukdom som ger ett okontrollerat sömnbehov.

Emma Rosenqvist, som har sjukdomen narkolepsi, med sonen Loke i deras hem i Uppsala.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 5

Emmas sambo Marcus är ett stort stöd i vardagen. Samtidigt som Emma också kan få skuldkänslor när hon inte har energi att umgås.

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 5

Loke, 1 år, är Emmas ögonsten. För henne var det självklart att bli mamma.

Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 5

Att betala räkningar och sätta sig vid dator på eftermiddagarna är också en situation som gör att Emma går in och ut ur sömnen.

Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 5

Att sms:a och chatta med vänner gör Emma väldigt trött och det kan ta flera dagar att svara.

Foto: Malin Hoelstad Bild 5 av 5
Annons
X
Annons
X
Annons
X