Annons
X
Annons
X

Oro i riksdagen för nytt datalagringsdirektiv

En omförhandling av datalagringsdirektivet på EU-nivå riskerar att leda till försämringar för den personliga integriteten och till att Sverige tvingas införa hårdare regler än regeringen tänkt. Det anser ett enigt konstitutionsutskott i riksdagen, som nu yttrat sig om den rapport som EU-kommissionen släppte i somras.

Frågan om datalagringsdirektivets införande i Sverige har dragits i långbänk. När riksdagen i våras röstade om direktivet – fem år efter beslutet i EU – blev resultatet en vilandeförklaring. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna fick tillsammans igenom kravet på att frågans avgörande skjuts ett år i framtiden.

För motståndarna sågs detta som en tillfällig seger och en möjlighet att invänta den utvärdering som ansvarig EU-kommissionär Cecilia Malmström utlovat. Och när utvärderingen väl kom i somras fick kritikerna ännu mer vatten på sin kvarn – kommissionen utlovade en översyn av direktivet och pekade på en rad områden där det bör förändras.

Men medan en rad motståndare satt sin förhoppning till just en omförhandling på EU-nivå gör riksdagens Konstitutionsutskott (KU) nu en helt annan bedömning. Ett enigt utskott skriver i ett yttrande att det finns en risk att en omförhandling leder till försämringar för den personliga integriteten.

Annons
X

Särskilt oroar sig utskottet för kommissionens vilja att harmonisera lagstiftningen i medlemsländerna. Flera gånger i yttrandet återkommer man till frågan och skriver bland annat att utskottet ser ”med oro på kommissionens avsikt att sträva mot en ökad harmonisering”.

– KU:s hållning är att en förändring är bra om det leder till en skärpning när det gäller integritetsfrågor, men det är inte bra om det leder till en harmonisering som höjer ribban för lagringstiden och ändamålen, säger KU:s ordförande Peter Eriksson (MP).

Moderaten Karl Sigfrid, ledamot i KU, går samtidigt längre i sin kritik.

– Ett omförhandlat datalagringsdirektiv riskerar att bli betydligt sämre för Sverige än det vi har idag. Vi riskerar att tvingas förlänga lagringstiden och införa ett regelverk där polis och andra myndigheter kan få ut uppgifter även för mindre allvarlig brottslighet, säger han.

Skälet är hur direktivet implementerats i flera andra länder. Endast tre EU-medlemmar har landat på den kortaste lagringsperioden på sex månader. De flesta tvingar istället operatörerna att lagra uppgifterna om telefonsamtal, sms, internetuppkopplingar och mobiltelefoni i ett år medan till exempel Polen landat på maxgränser på två år.

Att Sverige då skulle få igenom en harmonisering på sex månader tror Karl Sigfrid är naivt.

Enligt kommissionens utvärdering råder det också stora skillnader mellan medlemsländerna kring när uppgifterna får begäras ut. I till exempel Italien krävs det enbart en straffbar gärning för att myndigheterna ska få ut uppgifterna.

KU konstaterar att en merpart av de medlemsländerna också gått längre än direktivet säger. Även här tror därför Karl Sigfrid att det är naivt att tro att medlemsländerna kommer gå på Sveriges linje.

– Min slutsats av det här är att vi inte bör omförhandla direktivet. Sannolikheten att det ska bli bättre för Sverige är nära nog noll, säger Karl Sigfrid.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X