Annons
Recension

Stoft och vindOriginellt om att återerövra livet

Under strecket
Publicerad

I en tidigare prosabok, ”Slagruta” (1988) drar Peter Lucas Erixon upp gränserna för sitt rike. Det är glesbygdsnorrland han skriver om, ordkarga hörn, isande vindar, mörka myrar och framför allt – en känsla av att naturen är en fiende som inte kan besegras. En ensam hemmadotter hämnas på förtryckare, en hemmason får sina drömmar krossade, och domens dag förebådas av en kuslig skara fåglar, som väntar, utposterade i landskapet, på jordens undergång. Människor utsätts för märkliga hot och oförklarliga händelser då naturen ruvar på många gåtor.

Steget är långt till Erixons nya landskap: Manhattan i romanen Stoft och vind. Vindarna är isiga och vassa som rakblad också här, men kylan är en annan. Nu gäller det överlevnad. Det handlar om mat, värme, vatten. Det handlar om upplösta skor, mögliga filtar och hungriga råttor i en trasig buss någonstans i New York, under en bro. Michael Burkin, urspårad lärare, har valt en annan livsform. Han vill rädda någonting inom sig, tvärs igenom mörkret, på väg till mörkret. Medan han samlar mod och kraft till synlighet driver han runt i New York, oftast med Yves Kleins oändliga blå färg på näthinnan.

Annons
Annons
Annons