Recension

Istanbul. Minnen av en stadOrhan Pamuk sörjer sitt brokiga Istanbul

Publicerad
Annons

En stad kan framträda i sin omedelbara sinnlighet eller genom konstnärernas förmedling. Den kan också bära en historia, som glimtvis öppnas i citat och allusioner, genom antydningar om andra tider och sammanhang. Ibland kan historien eller konstnärernas bild av staden bli så genomträngande att de styr varseblivningen av den. Det emblematiska exemplet är Joyces Dublin, återkallat från den frivilliga landsflyktens perspektiv.
För några generationer läsare präglar sannolikt Per Anders Fogelström bilden av Stockholm på ett likartat sätt. Själv kan jag inte värja mig mot Eva Adolfssons och Björn Ranelids skarpa bilder av 50-talets östra Malmö, när jag rör mig i kvarteren kring Värnhemstorget och Rörsjöparken. Upplevelsen blir flerskiktad. En annan tid, filtrerad genom författarnas bilder, tränger in som en påminnelse om något som ohjälpligt gått förlorat.

Men staden kan även bli ett chiffer, en gåtfull skrift som
styvnackat ruvar på sina hemligheter, en skrift som väntar på att tolkas. Som en hemlig skrift framträdde också Orhan Pamuks hemstad Istanbul i mästerverket ”Den svarta boken” i början av 90-talet.
I Pamuks nya bok Istanbul är bilden av staden öppnare. Pamuk skriver både sin egen och stadens biografi, tätt invävda i varandra. Det är en utsökt bok, flödande rik och formad i en iakttagandets egen skärpa och skönhet som tvingar läsaren att stanna upp och dröja vid Pamuks ögonblicksbilder och det underbara bildmaterialet, till största delen bestående av Ara Gülers fotografier från 50-talet och framåt, men även av äldre fotografier och en svit av den tyske konstnären Mellings målningar från början av 1800-talet.
Det är också slående hur Orhan Pamuks bild av hemstaden formats av västerländska besökare, av Melling och författare som Nerval, Gautier och Flaubert. Bara främlingarna brydde sig om att dokumentera staden, skriver han. När de infödda poeterna skrev om Istanbul var det i protest mot den främmande
blicken. Det ger Pamuk ett dubbelt seende: av distans och närhet, av nostalgi och kritik.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons