Annons

Ordföljd som markör

Under strecket
Publicerad

Litteraturspråket har sina schabloner. Sedan några år finns en väletablerad mall för hur man återger invandrarsvenskt eller förortssvensk talspråk: ”Ibland jag får inte mina pengar” (Sara Kadefors), ”Nu det är sen kväll” (Hassan Khemiri). Subjektet kommer alltså alltid före predikatet. En språkvetare skulle säga att man bryter mot V2-regeln – verbet ska alltid vara andra satsled. Med undantag för engelska är V2 en svårinlärd besynnerlighet i de germanska språken.

Kan den ökade språkblandningen leda till att V2 försvinner ur svenskan? Föga troligt. Natalia Ganuza, forskare vid Stockholms universitet, lade i våras fram sin avhandling om spontant talspråk bland 127 förortstonåringar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bara vid 377 av 5082 möjliga tillfällen, för att vara exakt, övergav de V2-regeln. Pojkar gjorde det lite oftare än flickorna, främst i mycket informella talsituationer och gärna efter sen och då. Men alla talare utom en hade mer av traditionell svensk ordföljd.

Annons
Annons
Annons