Annons

”Ord kan ge fördjupad förståelse av musiken”

Foto: IBL

Varför skulle det vara skadligt att beskriva och analysera ett musikstycke på samma sätt som en låttext, en dikt eller en roman? Det frågar sig musikkritikern Tobias Lund efter att ha läst Sofia Lilly Jönssons artikel ”Hur ser det ut när man skriver om musiken?”.

Under strecket
Publicerad

I höstas fick en ny skiva med musik av den länge bortglömda Amanda Maier (1853–1894) många lovord i svensk press. Kritiker gladdes över Maiers musik, men motiverade knappast sin glädje genom någon verklig kritik av själva kompositionerna. I min egen recension i Sydsvenskan (5/11) beklagade jag mig litet över detta och påstod att det rör sig om en vanlig brist i musikkritiken.

Nyligen tog Sofia Lilly Jönsson upp min kastade handske i en intressant artikel här i Svenska Dagbladet (13/1). Skulle det verkligen tillföra något till musiklivet om kritiker började göra mer utförliga beskrivningar och analyser av kompositioner, frågar hon sig. Det långa svaret har att göra med kritikens roll i kulturlivet över huvud taget, men det korta svaret är förstås ja. Ord kan öppna dörrar till fördjupad förståelse av ett musikstycke – men de kan också ge sken av att inga sådana dörrar finns. Vad man än skriver om musik så bidrar det till att forma allmänna föreställningar. Som musikkritiker vill jag sprida föreställningen att kompositioner är värda att tränga in i. För det är de ju ofta.

Annons
Annons
Annons