Annons

Orättvist: ”Borde jag inte få ärva min styvpappa?”

 Större delen av barndomen, från sex års ålder, har hon levt med styvpappan och sin mamma. I dag är hon vuxen. (Flickan och mannen på bilden är inte de som texten handlar om.)
Större delen av barndomen, från sex års ålder, har hon levt med styvpappan och sin mamma. I dag är hon vuxen. (Flickan och mannen på bilden är inte de som texten handlar om.) Foto: Hasse Holmberg/TT

Är arv en fråga om att vara älskad och sedd? Så kan det i alla fall kännas. Hon har vuxit upp med sin styvpappa. Är det då moraliskt och känslomässigt rätt om hans barn från ett tidigare äktenskap är de enda som ärver honom den dag han dör? Idagpsykologen svarar.

Under strecket
Publicerad

FRÅGA: Jag har funderingar kring den moraliska aspekten om rätt att ärva eller inte ärva sin styvförälder. Jag känner väl till att man inte har någon juridiskt rätt till något arv från sin styvförälder, men vill man går ju en sådan fördelning att lösa genom ett testamente. Jag skulle uppskatta din kloka tankar kring detta.

För att brodera ut min familjesituation är jag en kvinna i yngre medelåldern. Jag är välutbildad och har ett bra arbete och en dotter på 7 år som bor varannan vecka med mig och varannan med sin pappa.

Annons
Annons
Annons