X
Annons
X
Recension

Om Gud vill Orädd genreblandning håller inte hela vägen

Det är sällsynt hett i Stockholm den vecka i juni 1975 då Amir Chamdins långfilmsdebut Om Gud vill utspelar sig. Juan (Amir Chamdin) väntar ivrigt på sin hustrus ankomst till det nya hemlandet, han stryker dagarna i_väggalmanackan som hänger i_skåpet på McDonald‘s där han jobbar natt som städare. På förmiddagarna arbetar han i Årsta partihallar.
Han slösar inte bort sina hårt förvärvade pengar på vare sig märkeskläder eller Solvalla, han kollar inte in snygga svenska tjejer och han dricker inte sprit: han är en mönstermedborgare.

Så händer något fullständigt oväntat och även om Juan i en yttre bemärkelse fortsätter sin strävsamma tillvaro, tumlas så mycket av hans tankar, känslor och förväntningar kring att han svårligen kan sära fantasi från verklighet. Han möter Juli (Nina Persson), den vackra, hemlighetsfulla finska Juli.
Tillsammans går de på strövtåg i en folktom stad där surrealistiska inslag vävs samman med vardagliga, där en åktur i Gröna Lunds kättinggungor följs av ett möte med en björn som följs av tystnad i ett hotellrum som följs av en berusad imitation av Björn Skifs.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X