Annons
X
Annons
X

”Öppenheten förstör chansen till patent”

Universitetsforskningen i Sverige finansieras i hög utsträckning genom anslag som söks från statliga myndigheter eller offent­liga stiftelser. Men idéer som genom dessa ansök­ningar blivit offentliga anses därmed befinna sig i ”den publika domänen” och kan därför inte längre bli föremål för patentansökning, skriver flera forskare.

[object Object]
En stor del av forskningen som leder till innovationer bedrivs vid statliga universitet och högskolor, men svensk lagstiftning lägger hinder i vägen för patentering, ­skriver författarna. Foto: Lise Åserud/TT

DEBATT | FORSKNINGSANSLAG

Vi har undersökt hur dessa regler tillämpas ­genom att vi anonymt hos svenska forsknings­finansiärer begärt och också fått ut ansök­ningar.

Sverige befinner sig i täten av EU:s innovationsliga, med en uppfinnarkapacitet som historiskt lett till högteknologiska företag som Astra Zeneca och Ericsson. En stor del av forskningen som leder till innovationer bedrivs vid statliga universitet och högskolor. Det finns ett starkt politiskt ­intresse att bättre tillvarata akademiska forskningsresultat, men det finns tyvärr också faktorer som lägger hinder i vägen för innovativ forskning.

För att kunna utnyttja vetenskapliga fynd genom att skapa nya företag och utveckla nya produkter är det normalt nödvändigt att först patentskydda upptäckten – det är till exempel osannolikt att ett företag inve­sterar de miljardbelopp som kan krävas för att ta ett nytt läkemedel till marknaden utan patent som gör att de kan hindra konkurrenter att med mini­mala kostnader kopiera deras produkt. Emellertid ­behövs övertygande forskningsresultat för att ett patent skall beviljas, och forskaren med den goda idén måste alltså börja med att skaffa sig finan­siering för att utveckla idén genom forskning.

Annons
X

Universitetsforskningen i Sverige finansieras i hög utsträckning av statliga myndigheter eller offent­liga stiftelser såsom Vetenskapsrådet, Vin­nova och Stiftelsen för Strategisk Forskning. Det innebär att reglerna om allmänna handlingar i en av våra grundlagar, tryckfrihetsförordningen, är tillämp­liga för ansökningarna om dessa forskningsanslag. Ansökningarna blir alltså offentliga i ett mycket ­tidigt skede av innovationsprocessen, ofta innan ­patent har kunnat sökas och idén skyddas. Men idéer som genom ansökningar blivit offentliga ­anses därmed befinna sig i ”den publika domänen” och de kan därför inte längre bli föremål för patentansökning, vilket alltså hindrar fortsatt innovation och kommersialisering. Vi hamnar i ett moment 22: utan pengar från statliga anslagsgivare inga akademiska forskningsresultat och utan resultat inga ­patent och därmed inga nya företag eller kommersiella produkter, men med offentliga ansökningar inga patent, produkter eller företag.

Det här med offentliggörandet av ansökningar om forsknings­anslag förefaller vara ett specifikt svenskt problem eftersom ansökningar till mot­svarande offentliga forskningsfinansiärer i andra länder såsom till exem­pel National Institutes of Health (NIH) i USA och till EU förblir hemliga, och därmed inte utgör nyhetshinder för patentering som termen lyder. Det är dags att lösa det problemet om Sverige även fortsättningsvis ska leda innovationsligan.

När forskaren vid ett statligt universitet i Sverige vänder sig med en ansökan till en statlig forskningsfinansiär så blir ansökan alltså en så kallad allmän handling. Offentlighetsprincipen gäller per automatik och handlingen kan begäras ut av vem som helst, enligt reglerna i tryckfrihetsförordningen. Det gäller till och med om ansökan inte senare bevil­jas medel och forskningen inte finansieras. Undantag kan göras från grundprincipen om offentlig­het enligt en särskild lag, offentlighets- och sekretesslagen. En myndighet som får en begäran om utlämnande av allmän handling ska ta ställning till om de efterfrågade uppgifterna är sekretess­belagda enligt lagen. Systemet är inte uppbyggt kring ”hemligstämplande” av allt inkommet material utan sekretessbedömningen görs från fall till fall vid en förfrågan om ett utlämnande. Det är ett utomordentligt system om rimliga intressen av sekre­tess respekteras och kan bedömas av den som har i uppgift att göra sekretessprövningen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vi har undersökt hur dessa regler tillämpas ­genom att vi anonymt hos svenska forskningsfinansiärer begärt och också fått ut ansökningar om forskningsmedel som innehåller nya och potentiellt kommersialiserbara idéer. Exempelvis har ansök­ningarna beskrivit projekt där syftet var att undersöka om identifierade substanser skulle ­kunna fungera som läkemedel. Systemet fungerar alltså som avsett, men kanske inte som man skulle önska.

    Utredningen om rätten till resultaten av högskole­forskningen (UHFOR-utredningen) föreslog år 2005 i sitt betänkande ”Nyttiggörande av högskoleuppfinningar” (SOU 2005:95 s. 166), att sekretess skulle gälla hos statliga forskningsfinansiärer i den mån det behövdes för att möjliggöra senare patentering. Förslaget genomfördes dock aldrig. Något initiativ har inte heller senare tagits kring ansökningar om forskningsmedel hos statliga forskningsfinansiärer, trots att dessa är väl medvetna om problemet. För universitetsforskare finns därför i dag ingen sekretessregel som är tillämplig och en ­begärd ansökan måste lämnas ut. Vi vet genom kontakter med företag att industrin regelmässigt undersöker vilken information svenska forskare har lämnat i sina ansökningar, för att bedöma om patentansökningar är giltiga eller om dessa saklöst kan ignoreras.

    Det behövs alltså en ny sekretessbestämmelse, och forskare måste göras uppmärksamma på problematiken så de inte av okunskap förstör nyhetsvärdet i sina idéer. Även med en ny sekretessregel behöver sannolikt forskarna själva hjälpa sekretess­handläggaren genom att i ansökan tydligt markera vad som kan vara kommersiellt intressanta idéer.

    Man kan hävda att det är ett samhällsintresse att utomstående ska kunna ta del av hur statliga forskningsmedel används. Det är emellertid inte rimligt att kräva att svenska forskare, till skillnad från ­deras internationella kolleger, publicerar sina idéer innan de själva hunnit testa och skydda dessa. Kravet på offentliggörande bör därför komma först ­efter att en studie avslutats. Skulle forskningen resul­tera i en patentansökning så innebär denna i sig ett offentliggörande eftersom alla patentansökningar publiceras. Tiden är alltså nu mogen för en ändrad reglering, som gör det möjligt att bygga framtidens industrier utifrån statligt finansierad universitetsforskning.

    Per I Arvidsson

    professor, föreståndare Läke­medels­plattformen vid SciLifeLab, & Karolinska Institutet

    Bengt Domeij

    professor, juridiska institutionen,
    Uppsala universitet

    Mats G Hansson

    professor, Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), Uppsala universitet

    Ulf Landegren

    professor, institutionen för ­immunologi, ­genetik och patologi , Uppsala universitet

    Anna-Sara Lind

    docent, juridiska institutionen
    och Centrum för forsknings- & bioetik, Uppsala universitet

    Erik Ullerås

    docent, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet

    Annons

    En stor del av forskningen som leder till innovationer bedrivs vid statliga universitet och högskolor, men svensk lagstiftning lägger hinder i vägen för patentering, ­skriver författarna.

    Foto: Lise Åserud/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X