X
Annons
X
Recension

Visbyfranciskanernas bok. Handskriften B 99 i Kungliga biblioteket Öppen väg rakt in i Gotlands medeltid

Ifråga om medeltida silverskatter under jord torde Gotland vara det rikast utrustade landskapet i hela norra Europa. Och beträffande medeltida byggnader ovan jord det rikast försedda i åtminstone Sverige. Men med bevarade medel­tida handskrifter är det sämre beställt. Den främsta dyrgripen härstammar från vad alla gotlänningar och Visbyturister känner under namnet Sankta ­Karins klosterruin vid Stora ­Torget. Ty där, i franciskanernas Visbykonvent grundat redan 1233, började denna smått fantastiska kalender ­föras i mitten av 1300-talet. Anteckningarna fortsätter sedan ännu långt fram efter ­reformationen, den sista är från året 1549.

Nu har hela härligheten utkommit i en praktbok som heter duga, förmodligen det skönaste bokverk som någonsin utgivits av Landsarkivet i Visby och Gotlands kommunarkiv. Visbyfranciskanernas bok. Handskriften B 99 i Kungliga biblioteket lyder titeln. Det är första gången som handskriften utges i sin helhet i en kritisk utgåva och första gången som vi får en fullständig översättning till modern svenska. För översättningen från latin, kommentarer och övrigt arbete ansvarar latinprofessorn Eva Odelman och ­docenten och nordisten Evert ­Melefors. Men texterna parallelltrycks förstås, så att man kan läsa latinet och svenskan sida vid sida.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X