Annons

Håkan Lindgren:Ont om vägar ut ur samtidens identitetskris

Kwame Anthony Appiah föddes i London 1954. 
Kwame Anthony Appiah föddes i London 1954.  Foto: Christer Sturmark

I sin nya bok påpekar filosofen Kwame Anthony Appiah att kollektiva identiteter i hög grad är illusoriska. Inte desto mindre fortsätter gruppidentiteter att fungera som en existentiell tillflyktsort i vårt pessimistiska tidevarv.

Under strecket
Publicerad

Idag vet vi att ingen hade behövt bekymra sig för ”de stora berättelsernas död”. Efter en kort paus är de stora, kollektiva identiteterna tillbaka, enfaldigare och mer aggressiva än på länge, beredda att såra och låta sig såras – etnicitet, religion, nationalism, könsroller, alla de gamla vanliga fällorna för människans medvetande. Ibland är de förresten inte så gamla som de vill ge sken av. När jag intervjuade den brittiske samhällsdebattören Kenan Malik (SvD 14/11 2015) berättade han att ingen i de invandrarkvarter där han växte upp skulle ha beskrivit sig själv som muslim. Slöjor var inte vanliga på gatorna förrän på 90-talet.

Kollektiva identiteter kan vara ett helvete, särskilt när de tvingas på dig av omgivningen. Primo Levi behövde inte tänka på sig själv som jude förrän han skickades iväg för att utrotas. Din egen grupp kan vara din värsta fiende, om den anser att den äger dig till kropp och själ, och betraktar avvikelser från gruppens sanna identitet som ett svek. Varje kollektiv identitet är sin egen lilla maffiafamilj, och populärkulturen älskar att intala oss att en maffiafamiljs gemenskap är det bästa vi kan hoppas på i denna olyckliga värld. Å andra sidan är identitetslöshet också ett helvete. Om det handlar en stor del av den modernistiska epokens skönlitteratur. 

Annons
Annons
Annons