Annons
Krönika

Kaj Schueler:Ondskan alltid obegriplig

Är Anders Behring Breivik ondskan personifierad? Eller bara en människa hos vilken den där tunna hinnan mellan omsorg och grymhet har spruckit? Kaj Schueler tror på det sistnämnda.

Uppdaterad
Publicerad

På skrivbordet, intill datorn, ligger en hög med böcker och en massa tidningsurklipp. En del av böckerna har jag läst tidigare, andra bara hunnit ögna eller bläddra i. Det är naturligtvis endast en liten del av allt som skrivits i ämnet, skönlitterärt såväl som facklitterärt. Böckerna har alltså ett gemensamt tema: ondskan.

Författarna försöker utifrån olika utgångspunkter – filosofiskt, religionshistoriskt, psykologiskt – tränga in i ondskans väsen. De ger perspektiv, ofta motsägelsefulla, på den eviga frågan om varför vi människor begår onda handlingar. Dagligen utsätter människor andra människor för grymhet. Ondskan är ju ett område där frågan ”Varför” smyckas med omfattande teorier utan att ge några entydiga svar. Möjligen är det just därför många intellektuella fascineras av och önskar utforska ondskan, nu senast Ann Heberlein i ”En liten bok om ondska” (2010). Samma sak gäller för övrigt inom skönlitteraturen.

Annons
Annons
Annons
Annons