X
Annons
X
Recension

En underbar jävla jul Ömsint julfars med tonsäker dialog

Dialogen i "En underbar jävla jul" är skriven och framförd med absolut gehör för alla ansträngda samtal om julfirandets kompromisser. Robert Gustafsson är bättre än någonsin i sin roll som fradgastinn homofob, skriver Anna Hellsten.

Alexander Kallas
Läs mer om Höstens filmer 2015

Från ett regissörsperspektiv är det lätt att begripa lockelsen med julfilmer. Det är ju en genre där diverse samtidsfrågor med lätt hand och mild ironi kan avhandlas innan de får lösas upp i julfirandets eviga glitter och välbehag. "En underbar jävla jul" är också en julberättelse noggrant stöpt efter det 2010-tal den utspelar sig i: i ett och samma julaftonsfirande greppar regissör Helena Bergström och manusförfattarna Edward af Sillén och Daniel Réhn över normkritik, regnbågsfamiljer och rasism, allt förlagt till ett renoveringsprojekt i de burgnare delarna av Bromma, så att även bostadspolitiken kan få ett hörn av kakan.

Centralfigurer är de nyförlovade Simon och Oscar som med hjälp av kompisen Cissi ska bli föräldrar. Cissi är dock inte bara en lånad livmoder, utan de tre ska bo och uppfostra barnet tillsammans i huset, och man har valt julafton för att meddela familjerna detta – en snorkig, värdekonservativ kärnfamilj framsprungen ur göteborgsk överklass, respektive en svängig skilsmässodito med en grekiskättad pappa och en mamma som skaffat en muslimsk boytoy vilket borgar för skämt om både julskinka och snapsande. Ingen av föräldrakonstellationerna slår nu frivolter över sönernas beslut att bilda föräldratrio, tvärtom, varpå julfirandet strax slår över från dur till moll.

Alexander Kallas

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X