X
Annons
X
Recension

Ömsinne Ömsinne värd större publik

Någonstans mellan frukostflingehyllan och flyttfågelsträcken lever vi våra liv; låter konsumtion kompensera det tomrum friheten inte förmår fylla. På Boulevardteatern härskar en ödslighet som får de sökande gestalterna på scenen att likna skeppsbrutna bland vrakspillror, ömsom klamrande efter kontakt, ömsom värjande sig för att räddas till fel hamn.
Teater Nova, som hyst in sig på Götgatan, forskar vidare i nutidsmänniskans situation. De gjorde ett starkt intryck med sin debutuppsättning 2001 av Joyce Carol Oates ”I stand before you naked”. Tio kvinnomonologer i regi av Maria Löfgren blev teater som borrade sig mot smärtsamma erfarenheter.
Nu gör de sin andra uppsättning. Textvalet är åter gott med en pjäs av Abi Morgan, 34-årig walesare som
är en av Storbritanniens mer omtalade yngre dramatiker. I Stockholm har Galeasen spelat hennes triangeldrömspel ”Dynamit” och Teaterhögskolan ”Sleeping around” skriven av en kvartett med bland andra Abi Morgan och Mark Ravenhill.

"Ömsinne", som Anders Duus valt att kalla sin översättning, berättar som titeln anger om ömhetens båda sidor: längtan efter närhet och rädslan för smärta. Texten, som korsar sju öden i London, pendlar mellan existentiella, poetiska metaforer och vardagssituationer.
Scenrummet är gråvitt och till en början tomt med en central manege där skådespelarna ger känslorna dansanta uttryck i lätt stiliserad koreografi signerad Anna Vnuk. Dessa mentala pauser skapar en rytm mellan spelscenerna på puben, i hemmet och simhallen.
Rollgalleriet är en spegling av relationer och svek: Anna-Karin Lindblads gravida Hen är den lyssnande väninnan som ständigt oroar sig. Med rätta. Hennes sambo Al är knappast mogen för familjebildning. Leif Johansson ger trovärdig fysisk form åt Als grabbiga
jagbrottning. Mellan dem finns Camilla Larssons rastlösa singeltjej som har byggt upp en känslomässig skyddsmur, som dock inte skyler hennes desperata ensamhet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X