Annons

Scheme birdsOmöjligt att inte drabbas av Gemmas öde

Gemma.
Gemma. Foto: Lucky Dogs

Den prisade svenska debutdokumentären om Gemma, som bor i en före detta stålmetropol nära Glasgow, är en djupt berörande berättelse om förlorade barn i en stad utan framtid.

Under strecket
Publicerad

”Scheme birds” blir till en berättelse om hur arbetarklassfamiljer förlorat generationer av barn i en stad utan framtid.

Foto: Lucky Dogs

Att som dokumentärfilmare hitta den skotska tonåringen Gemma Gillon är, tänker jag mig – med risk för att låta cynisk – som att vinna på lotteri. Hon har en enorm utstrålning av samma typ som Alexandra Dahlström hade i ”Fucking Åmål”. ”I don't run away from nothing. I run to it”, konstaterar hon stolt i inledningsscenens voice-over, medan vi ser henne komma joggande med en cigarett mellan fingrarna och ett leende på läpparna, samtidigt som en musikslinga börjar pulsera rytmiskt. Gemma är inte den som backar från ett slagsmål. Eller från sitt ”scheme”, ett kommunalt bostadsområde, i utkanten av den före detta stålmetropolen Motherwell två mil sydost om Glasgow.

Det är en stark inledning på vad som känns som en spelfilm av Andrea Arnold, Clio Barnard eller Ken Loach lika mycket som en dokumentärfilm. Det bruna tjugovånings-”tornet” som Gemma och hennes pojkvän flyttar till skulle också kunna vara ritat av samma optimistiskt Le Corbusier-inspirerade arkitekt som låg bakom de nedgångna höghusen i Arnolds klaustrofobiska genombrottsfilm ”Red road”.

Annons
Annons
Annons