Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

The Snowden files Omistligt reportage om Snowden och tidernas scoop

[object Object]
Protest i Sao Paulo mot Brasiliens beslut att inte bevilja Snowden asyl. Foto: FOTO: ANDRE PENNER/AP

The Snowden files

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
352 s. Vintage

**Åtta månader **efter de första artiklarna baserade på Snowden-läckan har flödet av scoop om global massövervakning och digital krigföring knappt mattats av. Hösten 2013 var ett ösregn av avslöjanden om avlyssnade befolkningar, företag och världsledare. Och så sent som i förra veckan lanserades The Intercept, en nätpublikation helt ägnad åt avslöjanden baserade på Snowden-dokumenten.

Det är begripligt om vi börjar bli lite avtrubbade vid det här laget, men det är också ett utmärkt läge för en sammanfattande bok om affären. The Guardian-journalisten Luke Hardings bok ”The Snowden files” landar med fin tajming och väver en rafflande berättelse genom att nyktert och metodiskt sammanfoga de olika trådarna i vad som bara kan beskrivas som århundradets scoop.

Harding har inte haft tillgång till Snowden själv, men ger ändå viss substans åt hans gäckande gestalt genom att följa honom från uppväxten i småstads-Amerika via hans skriverier i nätforum under många år, vidare till hans olika jobb som it-expert i underrättelseväsendet.

Annons
X

**Under sin tidiga **karriär gav Snowden uttryck för en till synes konservativ patriotism och fördömde såväl läckor som organisationen Wikileaks. Snart tycks han dock ha blivit desillusionerad av CIA:s och NSA:s agerande ute i världen och av de politiker som ljög för allmänheten om hur organisationerna arbetade.

Snowden hamnade så småningom i Hawaii, som konsult hos NSA. Vid det laget hade han lagt sig till med vanan att vifta med en kopia av den amerikanska konstitutionen i etiska dispyter och han kom ofta till jobbet i en huvtröja med talande tryck: NSA-loggans örn hade, på tröjan som säljs av Electronic Frontier Foundation, ett par stora hörlurar på huvudet.

Han var en tickande bomb, och under några års tid tycks han målmedvetet ha planerat sin läcka.

Snowden-porträttet är sammanhängande om än inte högupplöst. Skildringen av hur journalisterna på The Guardian har jobbat med Snowden-scoopen och trakasserats av brittiska myndigheter är desto mer detaljerad, en thriller med dystopiska undertoner. Frågetecknen kring vad kriget mot terrorismen gjort med den brittiska pressfriheten och rättsstaten är alarmerande.

Harding sammanfattar också de större avslöjanden som kommit ur Snowden-materialet: samarbetet med nätföretag som Google, Facebook, Apple och Microsoft, övervakningen av internettrafik och telefonsamtal, det politiska spelet kring läckorna samt diplomatiska härdsmältor som när amerikanerna pressade europeiska bundsförvanter att stoppa den bolivianske presidentens flyg på en felaktig misstanke om att Snowden fanns ombord.

Frankrike, Portugal och Italien stängde sina luftrum för Evo Morales plan på väg från Moskva till Caracas, varpå det tvingades landa i Österrike där det genomsöktes. Hade något land gjort detsamma mot det amerikanska presidentplanet hade det setts som en krigshandling. Men när världens mäktigaste nation är boven låtsas deras allierade som om det regnar – en återkommande tendens i Snowden-affären.

Inte ens när det uppdagas att britter och amerikaner urskillningslöst har buggat statsöverhuvuden, civilbefolkningar, ambassader och EU-delegationer opponerar sig ledande politiker mer än vad nöden kräver för att blidka hemmaopinionen.

De starkaste reaktionerna på avslöjandena har förekommit i Sydamerika, inte minst i Brasilien där presidenten Dilma Rousseff ställt in ett statsbesök i USA och beslutat att skapa en direkt internetförbindelse till Europa som inte passerar Nordamerika.

I Europa har reaktionerna varit jämförelsevis tama. Som sömniga sensommarflugor som inte orkar fly flugsmällan, som apatiska nätanvändare som inte förmår överge Facebook, så saknar ledande politiker i Sverige och resten av Europa fantasin och modet att på allvar kritisera en ny världsordning som bäst kan beskrivas som digital imperialism.

Glenn Greenwald, journalisten som publicerat flest scoop baserade på Snowdens dokument, har avfärdat ”The Snowden files” som ”bullshit”, uppenbart irriterad över att Luke Harding snott ”hans” historia.

Det ändrar inte det faktum att det här är en välresearchad, välskriven och viktig bok. Åtminstone fram tills Greenwalds egna bok i ämnet släpps är den ett omistligt reportage om vår sköna nya värld.

Sam Sundberg

Annons
Annons
X

Protest i Sao Paulo mot Brasiliens beslut att inte bevilja Snowden asyl.

Foto: FOTO: ANDRE PENNER/AP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X