Omistlig vittnesskildring av den romska Förintelsen
Som tioåring deporterades Ceija Stojka till Auschwitz. Först 40 år senare började hon bearbeta sina upplevelser i nazisternas koncentrationsläger i text och bild. Nu visas hennes verk i en gripande utställning.
Ceija Stojka, ”Frauenlager Ravensbrück”, 1992. Akryl på kartong.
Ceija Stojka, ”Utan titel”, 1993. Gouache på kartong.
Ceija Stojka, ”1943 Ossi, Mama”, 2009. Tusch på papper.
Ett barn ser. Hon tittar ut emellan stövelklädda ben. Där finns barackerna, lägervakterna, taggtråden och döden. Hon tecknar scenen som ett barn, snabbt och berättande; det blankputsade lädret, taggtråden, klungor av nakna människor och fönster upplysta av eld. Längst ner, nära marken där hon är, växer grönt gräs.
Ceija Stojka, född 1933 och död i Wien 2013, är en av få romska kvinnor som vittnat om den romska Förintelsen som konstnär och poet. Det är en oumbärlig utställning som länge stått färdig i Malmö konsthall och som nu, den 29 mars, kan öppna för publiken. Sedan februari har den varit tillgänglig via filmer och katalog, ett projekt tillsammans med Malmö skolor och Öppna Malmö som lyfter frågor om diskriminering och rasism, ett tips är även den digitala plattformen Romarchive som öppnar dörren mot romsk kultur och vittnesmål.