Annons
Krönika

Bo Löfvendahl:Om vikten av att skilja damaster från damasker

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Damaskus och Mosul möter vi i dagens nyhetsrapportering som hårt utsatta krigsskådeplatser. Men dessa urgamla kulturstäder har också satt avtryck i språket. “Damastknivar – det låter inte som de skarpaste knivarna i lådan”, skriver läsaren Lars Ohlsson i ett mejl till Språkspalten. I en tidskrift hade han stött på följande formulering: "Äkta damastknivar är tillverkade i kolstål i flera hundra lager." Damast hör väl ändå ihop med dukar? Är det verkligen rätt att använda det om knivar, undrar han.

Damast kallas en speciell vävteknik som ger mönster i ett oftast enfärgat tyg. Det är en mycket gammal teknik, vars namn syftar på Damaskus, som var en viktig handelsplats för produkten. Benämningen har kommit via italienskan, som både har formen damasco och damasto.
Knivarna bör vara tillverkade med tekniken damaskering, som också fått sitt namn efter Damascus. I damascenerstål eller damaskenerstål har flera lager av stål med olika egenskaper svetsats samman, på ett sätt som ger materialet ett vattrat utseende. Det blir en damaskenerklinga. På tyska kallas damaskenerstål Damaszenerstahl och har alltså ett uttal med t, som i “damastknivar”. I svenska har konsonantförbindelserna -st, -sk och -sch tidigare kunnat växla i dessa ord, men utvecklingen har nu stannat vid att damast normalt är det som används för tyget och damask för stålet.

Annons
Annons
Annons