”Jag känner ingen som inte har 2-3 jobb”

Efter fem långa krisår som kastat ut hundratusentals greker i arbetslöshet och nyfattigdom så är vreden och uppgivenheten stor på Atens gator och torg. Men hoppet är det sista överger människan, och än finns det greker som vill dansa nedför gatan, om än på brutna ben.

Publicerad
Dominico Benussi, 36 och Alkmini Petrou, 24 röstade båda nej till de internationella långivarnas krav på Grekland. Alkmini tog psykologexamen dagen före.

Dominico Benussi, 36 och Alkmini Petrou, 24 röstade båda nej till de internationella långivarnas krav på Grekland. Alkmini tog psykologexamen dagen före.

Foto: Linus Sundahl-Djerf
”Faktum är att vi inte kan betala den här skulden – så vad ska vi göra?” säger Alkmini.

”Faktum är att vi inte kan betala den här skulden – så vad ska vi göra?” säger Alkmini.

Foto: Linus Sundahl-Djerf
Annons

Alkmini Petrou borde egentligen vara ute och fira denna helg: i fredags skulle hon ha varit färdig med sin psykologutbildning, efter 4 års studier vid Atens universitet. Men hon har en rest-tenta som hon ska sitta av under sommaren. Först efter det kan det bli fest, och kanske till och med en egen psykologmottagning så småningom, berättar 24-åringen.

Alkmini bor tillsammans med sin motorcykelburna pojkvän Domenico Benussi och tre vänner i en delad lägenhet precis i utkanten av Atens stadskärna – ett inte helt ovanligt boendearrangemang i tider då hyrorna i huvudstaden är fortsatt höga men inkomsterna minskar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons