Annons

Sladdisen. En bok om min barndomOm vardagens storhet utan smärtpunkter

Viveca Lärn (född 1944) har sedan debuten 1975 skrivit över 60 böcker, däribland en mängd barnböcker för vilka hon har mottagit flera priser. För en bredare publik är hon framför allt författaren bakom böckerna om Saltön som har blivit en känd tv-serie.
Viveca Lärn (född 1944) har sedan debuten 1975 skrivit över 60 böcker, däribland en mängd barnböcker för vilka hon har mottagit flera priser. För en bredare publik är hon framför allt författaren bakom böckerna om Saltön som har blivit en känd tv-serie. Foto: Emelie Asplund

Ett tidsdokument skrivet med flyhänt stil. Men där anekdoterna ibland blir alltför småputtriga, tycker Therese Eriksson om den folkkära författaren Viveca Lärns självbiografi. Hon ser också en stilistisk poäng med att skildra vardagen just så vardaglig som den ofta är.

Under strecket
Publicerad

En sommar, när Viveca Lärn är i tonåren, får hennes mamma uppfattningen att en fransyska flyttat till deras sommarö Tjörn. Det visar sig vara ett missförstånd: kvinnan är i själva verket bagare från Borås, ”hennes specialitet är franskbröd”. Den här korta anekdoten är insmugen mellan ett minne av hur Viveca och hennes pappa går på konstmuseum och en redogörelse för en förestående språkresa till Bournemouth, och den har inget annat synligt syfte än att vara just en anekdot; något författaren plötsligt minns och därför skriver ner.
Först tänker jag att ”Sladdisen. En bok om min barndom” är en självbiografi som vilken som helst, rätt typisk i den genre som handlar om att se tillbaka på, och sammanfatta, de tidiga åren. Men, ju mer jag läser, desto mer inser jag att den tvärtom är rätt ovanlig, att Viveca Lärns berättartekniska metod är tämligen speciell. En stor majoritet av den stora mängden anekdotiska minnen som berättas i den här boken, har nämligen den egenskapen att de ser ut som rena infall. Ja, många författare skriver pratigt och associativt, men Lärn drar sina tvära kast till extremer; hugskott efter hugskott, staplade på varandra.

Viveca Lärn, född 1944, är en av våra mest folkkära författare, inte minst för sina barnböcker och för de romaner som nått ännu bredare genom tv-filmatiseringar som ”Saltön”. Alltsedan debuten 1975, med ”Stoppa pressarna”, har hon varit nästan osannolikt produktiv, och med tiden blivit en självklar del av det allmänna medvetandet; själv minns jag bäst hur min lågstadietid verkligen präglades av hennes böcker om Mimmi, Roberta och Eddie. (De berättelserna, liksom saltöborna, kan man förresten ibland känna igen också i ”Sladdisen”.) Det bör därför först göras klart: en självbiografi signerad Viveca Lärn äger ett visst allmänintresse.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons