HollywoodOm inte enbart vita män styrt drömfabriken

Darren Criss, Laura Harrier och Mira Sorvino.
Darren Criss, Laura Harrier och Mira Sorvino. Foto: Netflix

Ryan Murphy bjuder på en maffig saga om USA:s filmindustri under 1940-talet. Tyvärr slarvar man med finliret i Netflix-serien där budskapet till slut överröstar allt.

Publicerad
Jim Parsons och Jake Picking.

Jim Parsons och Jake Picking.

Foto: Netflix
Annons

Los Angeles, år 1948. Hollywoods största filmstudio har fått en äldre kvinna vid rodret. En stjärnproducent bestämmer sig för att börja dela ut huvudroller till icke-vita. Och, just det, Rock Hudson är ute i offentligheten, något slags offentlighet i alla fall, med en svart pojkvän.

Japp, Ryan Murphys miniserie ”Hollywood” har en bra premiss: en maffig revisionistsaga över hur filmindustrin kunnat se ut om dagordningen inte bara satts av vita, konservativa snubbar. Som nav för detta fantasikorrektur har Murphy utifrån en inte helt glasklar logik valt en vit snubbe, nämligen den bildsköne Jack, nyss hemkommen från andra världskrigets fasor med en dröm om att bli filmstjärna och en gravid fru han inte är särskilt kär i. Varje morgon står Jack och trängs utanför grindarna till Ace Studios i Hollywood i förhoppningen om en statistroll, och varje morgon får han bortvald lomma därifrån för att tröstsupa på en skabbig bar i närheten. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons