Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Johnny Boy Öm historia om oss alla

BORTOM DET PRIVATA ”Johnny Boy” är en sorgsen historia om kreativa kvinnor som underordnar sig, om konstnärsrollen, om att leva tillsammans

Magnus Krepper och Katarina Ewerlöf.
Magnus Krepper och Katarina Ewerlöf. Foto: PETRA HELLBERG

Johnny Boy

Genre
Teater

Text och regi: Marianne Lindberg de Geer. Stockholms stadsteater. Scenografi: Carl Johan de Geer. Kostym: Elin Hallberg. Musik: Simon Steensland. Medv: Kajsa Ernst, Angela Kovács, Katarina Ewerlöf, Magnus Krepper, Peter Gardiner.

Marianne Lindberg De Geer tänker på sig själv. Hon talar om sig själv. Hon har satt sitt eget ansikte på Marilyn Monroe och Mao. Hon har talat om faderns självmord i barndomsstaden Köping.

Nu har hon regisserat sin pjäs ”Johnny Boy” där en rollfigur heter Marie Lindblom och har ett förhållande med en sångare. Det är öppet självbiografiskt, inspirerat av hennes liv med Björn Afzelius i Hoola Bandoola Band. Men det spelar inte så stor roll. Marianne Lindberg De Geer talar om oss: hennes pjäs går långt bortom det privata.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Föreställningen slutar, lite abrupt, med det första mötet, då Marie går fram till Johnny Boy och daskar till honom, fräckt och kärleksfullt. Jag tänker på Eugene O’ Neills ”Lång dags färd mot natt” som slutar med att Mary Tyrone säger: Sen på våren hände det mej nånting. Jo, nu kommer jag ihåg. Jag blev förälskad i James Tyrone och var så lycklig en tid.

    Annons
    X

    Men ”Johnny Boy” handlar inte så mycket om lycka. I början ligger Johnny redan i sin kista. Angela Kovács, Katarina Ewerlöf och Kajsa Ernst träder in i rollerna som sörjande kvinnor: Rita, Gina och Marie. Alla har de älskat Johnny och Marie verkar vara den enda som gått någorlunda oskadd ur förhållandet. Elin Hallberg har klätt Kajsa Ernst i glada, klara färger som signalerar ”konstnär”.

    Kovács Rita skyddar sig med mat och är nu lika tjock som en av Lindberg de Geers statyer, ett självporträtt som fet. Ewerlöfs Gina är hög av knark eller full av sprit när hon kravlar kring kistan med en toalettrulle i handen. Det låter som groteska bilder, men författaren/regissören betraktar dem med lika stor ömhet som hon ser på sitt alter ego, kanske större.

    Carl Johan De Geers scenografi består av svarta, föränderliga element. De vita möblerna hänger i taket. Det finns ingen tydlig ordning, inte heller mellan scenerna. Lindberg de Geer lämnar mycket plats både åt skådespelarna och åt publiken. Ord kan bli hängande i luften, blickar och handlingar betyder mer. Det är bra teater.

    Magnus Kreppers Johnny är först död, sedan utslagen, innan han så småningom vaknar till liv. Mest är han på turné, med grabbarna, som han vill visa all respekt. Detsamma gäller inte kvinnorna omkring honom. Han håller sig undan, ljuger och sviker. Vad ser de hos honom? Varför ringer de ständigt eller klamrar sig fast vid hans ben? Det finns alltid en före detta, en nuvarande och en kommande, förutom de tillfälliga knullen.

    Krepper gör sin Johnny begriplig, och dr Phil skulle säga att han beter sig som han gör, därför att kvinnorna tillåter det. Det handlar om barnslig längtan, omöjlig att tillfredsställa, och Johnny är en finfin projektionsyta.

    Liksom ofta hos Kristina Lugn finns här ett alternativ till den attraktive skitstöveln: Peter Gardiners Pierre som lyssnar, sympatiserar och är allmänt sjysst. Förutom att han är snygg och dansar bra. Vad hjälper det? Kovács Rita väntar ändå bara på att Johnny ska komma tillbaka, mot alla odds.

    Så småningom får vi också del av Johnnys charm, som han skvätter på Gina i korvkiosken som lämnar allt för att följa honom. Så länge han är beundrad är han också underbar att vara med.

    ”Johnny Boy” är en sorgsen historia om kreativa kvinnor som underordnar sig, om övergivna barn, om konstnärsrollen, om att leva tillsammans. Jag tycker mycket om den.

    Annons

    Magnus Krepper och Katarina Ewerlöf.

    Foto: PETRA HELLBERG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X