Annons

Om helgon och skoskav

Under strecket
Publicerad

Ulrika Kärnborg Stjärnfältet 166 S. Albert Bonniers Förlag. CA 188:- Santiago de Compostela i nordvästra Spanien är en av världens mest berömda vallfartsorter. Under stadens basilika, som är pilgrimernas huvudsakliga mål, påstås aposteln Jakob den äldres benknotor vara begravda. Där ligger de och radierar nåd och läkekraft, och den som gör sig mödan att fotvandra till platsen belönas med en liten snäcka, pilgrimsmusslan, som är Jakobs attribut. Legenden berättar att ett fartyg med Jakobs kvarlevor befann sig utanför den spanska kusten då ett bröllopsfölje red förbi, varpå brudgummens häst av någon anledning blev skrämd och skenade ut i vattnet. När hästen och brudgummen dök upp ur böljorna var de täckta av musslor, och Jakobs lärljungar berättade för brudgummen att det var den döde aposteln som räddat honom. Ett mirakel således. Detta är också själva vitsen med reliker, de utlovar mirakel. Fråga Ulrika Kärnborg. Under en vandring över Pyrenéerna, då hennes krafter fullkomligt tagit slut, får hon en vänlig knuff av någon som bara kan vara Sankt Jakob. Kulturjournalisten Kärnborg har snört på sig Rockwellkängorna och provat på pilgrimslivet, utan att i egentlig mening veta varför. Detta, att hon inte har något klart mål med sin vandring, som hon uttrycker det, gör hennes reflektioner spännande och allmängiltiga, på ett vis som skulle ha varit omöjligt om hon bara önskat kurera någon namngiven krämpa. Kanske går hon för att hon är nyfiken, inte så mycket på sig själv som på dem som beträtt miraklets skavande stigar före henne. Hennes öppna, något förundrade attityd gentemot sin egen, eventuella, religiositet, som förblir obestämd, är också en tilltalande faktor, som vidgar framställningen. Det är ett essäistiskt strövtåg, bland helgon och övertro, genom mänsklig vilsenhet och förtröstan, tillgängligt för alla och envar. Hon beger sig till Gravkyrkan i tvedräktens Jerusalem och besöker, åtminstone i andanom, prinsessan Dianas, enligt författaren Europas första sekulariserade helgons, gravplats i Northampton, och deltar, med blandade känslor, i en av Svenska kyrkan anordnad pilgrimsvandring i Östergötland.

Just den svenska vallfarten är intressant eftersom den kan tyda på att det blåser nya vindar i landet. Inom den svenska av Gustav Vasa befästa protestantismen har pilgrimsvandringar och reliktillbedjan betraktats som fusk och avgudadyrkan. Gud är allestädes närvarande, att svassa kring någon helig persons lämningar är meningslöst och fånigt. Heligheten har ingen lokal, behöver ingen, mer än en snygg kyrka, och sådana har vi gott om. Det kan dock vara så att det svenska pilgrimståget är mer rekreativ exkursion än andlig strävan och försakelse. För var, frågar Kärnborg, går gränsen mellan konsumtion och transformation, i synnerhet i vår moderna tillvaro då en resa inte behöver betyda någonting, då resandet mer eller mindre sker utan risker och uppoffring, utan förändring, eller ens önskan om förändring?

Annons
Annons
Annons