Annons

Jeana Jarlsbo:Om dörrar kunde tala

Öppen eller stängd, ett skydd mot omvärlden eller en port mot friheten? Dörren är en levande metafor i konsten med en symbolisk kraft och en historia att berätta, ofta med kvinnor i fokus. Konst- och teaterkritikern Georges Banus nya essäbok är en bitvis poetisk betraktelse över dörrens plats i västerländskt måleri.

Under strecket
Publicerad

Helene Schjerfbeck målade ”Dörren” i Bretagne 1884.

Bild 1 av 7

"Tofflorna" av Samuel van Hoogstraten (1670).

Bild 2 av 7

”Innergård i Delft” av Pieter de Hooch (1658)

Bild 3 av 7

”Den stulna kyssen” av Jean-Honoré Fragonard (1788).

Bild 4 av 7

Entrén till hospitalet Saint-Paul av Vincent van Gogh (1889).

Bild 5 av 7

”Öppna dörrar” av Vilhelm Hammershøi (1905).

Bild 6 av 7

”Identitetens förlopp” av Antoni Taulé (1977).

Bild 7 av 7

Helene Schjerfbeck målade ”Dörren” i Bretagne 1884.

Bild 1 av 1
Helene Schjerfbeck målade ”Dörren” i Bretagne 1884.
Helene Schjerfbeck målade ”Dörren” i Bretagne 1884.

Man ska aldrig förlita sig på en ytterdörr. Liksom portar är ytterdörrar bedrägliga träskapelser, de invaggar en i en falsk trygghet. Så resonerade jag under min uppväxt i det kommuniststyrda Rumänien. Att jag då hyste misstro mot dörrar och portar hade fog för sig. Som barn hade jag i mitt föräldrahem snappat upp brottstycken av samtal om några bekanta till mina föräldrar som mot mitten av 50-talet, blott något år före min födelse, blivit hämtade av män i svarta skinnrockar för att sedan kastas i fängelse. Som mörkrets budbärare hade de svartklädda männen kommit nattetid och bultat på ytterdörren för att bli insläppta – mot dem kunde inte ens väl reglade dörrar och portar skydda på den tiden.

Annons
Annons
Annons