Annons

Janerik Larsson:Om de otrogna väljarna

Lockar väljare just nu
Lockar väljare just nu Foto: Claudio Bresciani
Under strecket
Publicerad

Sedan jag började arbeta som journalist i mitten av 1960-talet har jag lärt mig en sak om politiska opinionsskiftningar: de borgerliga väljarna är notoriskt otrogna och söker sig gärna till ett nytt parti om erbjudandet på något sätt ter sig attraktivt.

När jag började som ledarskribent på Sydsvenskan var centerpartiet det stora borgerliga partiet och centerledaren Thorbjörn Fälldin blev den förste borgerliga statsministern efter andra världskriget 1976.

Sedan var det si och så både med politiken och den borgerliga sammanhållningen, men det kan vi för dagen lämna därhän.

Men föreställningen att ett parti uthålligt ska vara ”borgerlighetens ledare” är lika ohistorisk som föreställningen att det skulle kunna finnas en konstant borgerlig ”allians”.

En sådan skapades av Fredrik Reinfeldt inför valet 2006 men sprickorna blev tydliga redan inför valet 2010 och blev närmast övertydliga inför valet 2014 då den regeringströtta Alliansen inte fick ett förnyat mandat.

Eller fick man det?

På våren 2010 gjorde jag ett besök i Oslo. Mest för att titta på läget i norsk politik - ett intresse jag också haft sedan 60-talet då Norge fick sin första borgerliga regeringschef under efterkrigstiden - men ett samtal med en prominent norsk politiker gjorde intryck på mig.

Annons
Annons

Han sa ungefär så här:

– Kanske kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen i ert val i september. SD har ett helt annat ursprung än vårt populistparti Fremskrittspartiet men jag vill ändå förmedla vår norska erfarenhet. Fokusera på sakpolitik, undvik att koncentrera dig på att som företrädare för en etablerad elit söka mobba nykomlingarna. Folket avgör i en demokrati och jag tror att ni precis som vi länge fick kommer att få bekymmer om ni släpper fokus på sakpolitiken.

Jag bodde i USA under januari och februari i år och var fullt upptagen av Donald Trump så det var först efter återkomsten som jag riktigt förstod att något dramatiskt hade hänt i svensk politik medan jag var borta.

Jag trodde att det handlat om att den olycksaliga Decemberöverenskommelsen fått ännu ett grundskott genom ett utspel av Anna Kinberg Batra. Det vill säga att det spelteoretiska perspektivet på politiken skulle ersättas av klart fokus på sakpolitik.

Men det har visat sig att jag inte alls förstått att AKB-utspelet antingen inte handlat om det jag trodde eller att det uppfattats handla om något helt annat t ex att AKB nu strök ett streck för SDs hela eländiga historia och förlät allt.

Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen är finansminister i den borgerliga norska minoritetsregeringen. Sannfinländarna sitter i den finländska borgerliga regeringen. Varje sådant regeringsbildande föregås av rejäla förhandlingar om politikens sakfrågor och själva regerandet kräver ibland plågsamma kompromisser.

Jag tror inte det finns någon väg utom att låta populistpolitiker få ta ansvar för sin politik. Först då kommer väljarna att förstå vad det handlar om.

Men om man nöjer sig med att låta en populistledare vinna TV-debatterna men sedan ”mobbas” av de etablerade partierna - ja då kanske det går som i dagens SCB-mätning.

De otrognas väljarnas vandringar kommer aldrig att upphöra, men släpper man fokus på sakfrågorna kan vad som helst hända.

Hur Sveriges regering ska se ut efter valet nästa år avgörs efter valdagen. Dagens SCB är ingen valprognos.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons