Recension

EjdervitaOlssons sorgesång våldsam och vacker

Under strecket
Publicerad
Annons

”Ejdervita.” Det är ett vackert namn. Det säger mig att när jag öppnar Eva Kristina Olssons nya diktsamling kommer ejdern att vara där. Som förr. Mystisk och spefull. Sedan måste jag lägga min hand i bilden på omslaget. Det är ett handavtryck, sådant man gjorde som barn. Det passar precis. Men färgen är mörkt röd, som om handen doppats i blod.

Blodet vittnar mer om samlingen än det vita. Mellan pärmarna är det apokalyps och undergång. Det vita och tunna blir utsatt för våld. Det finns ett fruktansvärt system, ett systematiskt våld där pärlan krossas och det inte hjälper att kvinnan är grannkvinnan för hon krossas ändå. Och det är så hemskt att det nästan inte går att läsa: ”där är han /inplanterad i hela sin / rusning genom rymden / varje rörelse i henne är / hans utsläckelse av hennes / rörelse”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons