”Frukost i Kirvan, det här är den sista bilden av min familj innan vi lämnade Turkiet. Från vänster min syster Dilba, jag, min syster Dilnarin, mor Nura och far Selahattin.”
”Frukost i Kirvan, det här är den sista bilden av min familj innan vi lämnade Turkiet. Från vänster min syster Dilba, jag, min syster Dilnarin, mor Nura och far Selahattin.” Foto: Privat

Olof Palme är anledningen till att vi är här

I dag är det 40 år sedan Dilsa Demirbag-Stens familj lämnade Turkiet för Sverige. Hennes far lockades hit av Olof Palmes tal om internationell kamp och människors lika värde. Här skriver hon om hur en fattig kurdisk nomad fann sin like i en svensk statsminister från Östermalm.

Publicerad

Var vi föds handlar om tur, eller i de flesta fall om otur. Några föds i demokratier, allt för många tar sina första andetag i länder med totalitär regim. Mina barn har Olof Palme att tacka för att de föddes på svensk mark.

Min far växte upp som nomad – halva året i byn Kirvan och den andra halvan i bergen vid Eufrats källor. Eftersom han var äldste sonen i familjen skickades han till den närliggande staden Elazığ för att studera. Men till farfars stora besvikelse och förtret var det inte studierna som fångade sonens uppmärksamhet. Istället fördrev han sina dagar och nätter med politisk aktivism. Ung, begåvad, kommunist och kurd – hans öde var redan utstakat. Han var revolutionsromantiskt lagd och med en brinnande frihetslängtan drogs han till demonstrationerna samtidigt som många kurder flydde från Turkiet. Mödrar försökte förtvivlat tala sina unga söner tillrätta och be dem att hålla sig inomhus och inte vistas ute på gatorna. Sällan med framgång.

Annons
Annons
Annons