Annons
X
Annons
X

Oljepengar skakar om Konststockholm

KONSTSKRÄLL Ett utställningssamarbete mellan Tensta konsthall och auktionshuset Bukowskis blixtbelyser förändringen på den svenska konstscenen. Ekonomin styr över innehållet. Offentliga konstinstitutioner samarbetar med Lundin Oil. Gallerisystemet så som det ser ut i dag är hotat. Konststockholm talar just nu inte om något annat.

Abstract possible, en grupp utställning på Bukowskis skapad av Tensta konsthalls chef Maria Lind, sticker i ögonen.

Stötestenen är inte konsten som visas. Frågorna som väcks rör i stället samarbetet mellan den underfinansierade konsthallen i miljonprogramsförorten och auktionshuset på nobel adress, ägt av kapitalstarka Lundin Oil.

Hur påverkas offentliga kulturinstitutioners oberoende när statliga och kommunala anslag monteras ned på bred front över hela Europa och leder till samarbeten som Abstract possible?

Annons
X

Vad får Tensta konsthall ut av detta, Maria Lind?

– Att vi tydligt visar att vi är en plats där man diskuterar saker som är aktuella i samtidskonsten och samhället i stort, i det här fallet konstens förändrade finansieringsformer. Tensta konsthall får en summa för att jag gästkurerar utställningen på Bukowskis.

Utställningens rapport kretsar kring sambandet mellan konst och ekonomi på den alltmer kommersialiserade konstscenen. Abstract possible rymmer en metanivå, den illustrerar själv det den handlar om – hur konsten finansieras. Att en respekterad kurator samarbetar med just Bukowskis reser etiska frågor.

Är vilka pengar som helst okej, Lundin oil utreds i domstol för folkrättsbrott i Sudan?

– Jag kan bara svara på frågor om Bukowskis, svarar Michael Storåkers som profilerat auktionshuset genom liknande samarbeten sedan han blev vd 2010.

– Det Lundin Oil anklagas för är allvarligt, säger Maria Lind och fortsätter:

– Utställningen på Bukowskis äger rum just för att den handlar om konst och pengar. Jag skulle inte ha gjort någon annan utställning där. Under 00-talets konstboom kom mycket av de privata pengarna från Mellanöstern och Ryssland. Oljepengar, men även vapenhandel. Familjen Lundin är en av väldigt många som har den här typen av bakgrund. Det är viktigt att få upp på agendan, att titta på och granska. Det känsliga måste bli accepterat att tala om.

Bukowskis strategi att visa samtidskonstutställningar verkar även provocerande på flera av Sveriges främsta gallerister. Verken i Abstract possible är nyproducerade och säljs till fasta priser. Något som i grunden avviker från auktionshusens traditionella roll att agera mäklare på andrahandsmarknaden – det vill säga sälja begagnad konst till högstbjudande.

Auktionshusens marknadsföring, mediaeffektiva fokus på prisrekord och diverse lifestyle-event etablerar dem i publikt medvetande som platsen där det svänger om konsten. Deras försök till inbrytningar på förstahandsmarknaden hotar enligt flera inom konstvärlden som SvD talat med att erodera gallerisystemet – som kontinuerligt introducerat nya konstnärskap till en konstintresserad allmänhet och försett inte minst konstkritiker något att skriva om.

Michael Storåkers på Bukowskis slår ifrån sig kritiken:

– Vi representerar inte konstnärer så som gallerierna gör, utan visar enbart kurerade utställningar av namnkunniga intendenter som väljer konstnärerna. Man kan säga att vi skapar intresse och aktiviteter kring galleriernas konstnärer.

Maria Lind förstår galleristernas dilemma, men menar att även små bildkonstinstitutioner tar risker med smala utställningar, som de stora kollegorna sedan hänger på och drar fördelar av.

– Hoppas vi ska kunna diskutera detta nu för det är en internationell trend som inte är oproblematisk, säger hon.

– Jag vill hävda att 95 procent av samtidskonstverken på museerna initialt har visats på ett galleri, inte på något auktionshus, replikerar Ben Loveless på galleri Nordenhake och tillägger att han aldrig sålt och aldrig skulle sälja ett verk med argumentet att det är en bra investering.

Många av Stockholms namnkunnigaste gallerister fnyser åt Bukowskis som utställningsscen.

– En del av publiken tror att auktionshusen gör utställningar men de gör de inte, de visar vad de har till salu. Att vid varje enskilt tillfälle försöka få ut maximalt för enskilda verk skapar en bestseller-kultur som är väsensskild från det långsiktiga konstnärliga utvecklingsarbetet som sker på gallerierna. Folk tror att det är marknaden som sätter priserna men auktionshusen gör allt för att sälja så dyrt som möjligt, säger Ciléne Andréhn på galleri Andréhn-Schiptjenko.

Michael Storåkers offensiva regim på Bukowskis aktualiserar frågor kring auktionsbranschens brist på transparens och affärspraktiker som ständigt dryftas i Konststockholm. Bland annat lyfts det fram att konstsamlaren Michael Storåkers egenhändigt som auktionsförrättare sålt verk ur sin privata kollektion utan att det påpekas för kunderna.

Är det verkligen förenligt med branschens riktlinjer?

– Det stämmer att jag vid två tillfällen sålt konst på auktioner dels på Bukowskis och en gång tidigare på Bukowskis. Jag följer samma regler som alla andra anställda och kutymen i branschen. Andrahandsmarknaden som auktioner är ger dessutom kunderna trygghet att våga köpa mer på gallerierna, Michael Storåkers.

Har ägarfamiljen själv köpt uppmärksammade verk som exempelvis målningen Baby av Cecilia Edefalk?

– Jag har fått den frågan ett antal gånger. Vi kommenterar aldrig vem som är köpare eller säljare. Det stämmer dock inte att ägarfamiljen köpt verken.

Tillämpar Bukowskis garantipriser (det vill säga ett minimipris som är uppgjort på förhand)?

– Bukowski auktioner utfärdar inte garantier för att det helt enkelt är för stor risk. Däremot står det fritt för alla att göra det enligt beslut i Auktionsföretagens förening.

Hur man än ser på tilltaget att låta Tensta konsthall och Bukowskis samarbeta är det intressant att Maria Lind, som för en yngre generation konstnärer ständigt framhållit vikten av att vara kritisk och engagerad, nu motiverar sitt samarbete med att det är så här världen ser ut.

Om det är pragmatiskt, cyniskt eller rent utav kreativt kan bara framtiden utvisa.

Text: Clemens Poellinger och Erica Treijs

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X