Olika barn leka bäst

Det har kallats discons Moulin Rouge och associeras med glamour, kokain och superstjärnor. Men det verkligt annorlunda med Studio 54 var blandningen av människor. Nu ges Hasse Perssons unika fotografier från klubben slutligen ut i bokform.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

När discodunket i New York nådde sin extatiska kulmen sent 70-tal, när människor av alla nationaliteter, raser, åldrar, med olika inkomster, bakgrunder och olika sexuella läggningar, roade sig gränslöst i nattens demokrati – och Andy Warhol upphöjts till vår tids Toulouse-Lautrec på epokgörande Studio 54, nattens första underverk sedan Moulin Rouge – gjordes ständiga moralistiska utfall mot New York och jämförelser med Romarrikets fall.

Hur mycket än mina intryck av femton år i New York bultar i minnet – elände, glädje, mod, mänsklighet, kreativitet, våld, galenskap, revolt – tar ändå Studio 54 första priset i ”The Society of Spectacle”. Det var fotografen Hasse Persson som lotsade mig in de första gångerna. När jag sedan flyttade in 41 trappor upp i en skyskrapa runt hörnan från Studion, blev jag polare med en granne på våningsplanets tvättstuga – han var dörrmannen. Att jag med förstummade kompisar ständigt blev framvinkad i kön, det skyllde jag då glatt på ”töntkvoten”, men härmed kan den enkla sanningen avslöjas.

Annons
Annons
Annons