Analys

Erica Treijs:Okunskap ingen ursäkt för påhopp

Erica Treijs

När en i västvärlden relativt okänd kines – Mo Yan – basunerades ut som vinnare av årets Nobelpris i litteratur, svarade bloggare och twittrare med - tystnad. I alla fall till en början. Precis som landets litteraturkännare av rang. För det var helt enkelt extremt få som läst hans böcker, trots att hans namn seglat upp i toppskiktet hos flera vadslagningsfirmor redan ett dygn innan Peter Englund förkunnade hans namn.

Under strecket
Publicerad
Nobelpristagaren Mo Yan möter pressen efter i hemstaden Gaomi efter beskedet.

Nobelpristagaren Mo Yan möter pressen efter i hemstaden Gaomi efter beskedet.

Foto: AP
Annons

Att knappt någon kände till Mo Yan, än färre hade tagit sig an någon av de tre böcker som översatts till svenska – ”Det röda fältet”, ”Vitlöksballaderna” och ”Ximen Nao och hans sju liv” – är i sig en smärtsam påminnelse om hur lite vi egentligen vet om hur det moderna kinesiska kulturlivet. Nåja, vissa cineaster kände i alla fall till Zhang Yimous filmatisering av Yans bok ”Det röda fältet”, som belönades med en Guldbjörn på filmfestivalen i Berlin 1987.

Men annars satt vi alla där och kippade efter andan. Mo – vem då? Och när ingen kunde ge sina egna kommentarer med hallucinatorisk realism, övergick snacket istället till att raljera över Mo Yan som snabbt blev ”Yo Man”! Eller möjligen ”kinesen”. Efter det öppnades dammluckorna för alla som ville göra sig roliga på pristagarens bekostnad och inte sällan också för rasistiska uttalanden om hans utseende, hudfärg och så vidare.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons