Annons
X
Annons
X
Världen
Reportage

Okänd konflikt blossar upp igen: ”Vi är redo för krig”

För första gången sedan vapenvilan skrevs under 1991 står nu västsahariska Polisario och marockanska styrkor mindre än 200 meter från varandra. Polisarios soldater har sina order: ”Tar de en centimeter till öppnar vi eld”.

Salha Moulay (närmast med kikaren) vid Polisarios checkpoint.
Salha Moulay (närmast med kikaren) vid Polisarios checkpoint. Foto: Johan Persson

VÄSTSAHARA Det är mitt på dagen och termometern har krupit över trettiogradersstrecket. Vinden sveper över Sahara och river upp ett finkornigt damm som letar sig in i ögon och öron. Salha Moulay sänker sakta kikaren och pekar norrut.

– Ser du kullen där borta? Där har du FN. Och lite till vänster om dem har du marockanerna, det är deras gula bulldozer.

Salha och de andra soldaterna kom hit till Guerguerat-området den 17:e augusti, beväpnade och beredda på allt.

Annons
X

– Just då var vi rätt säkra på att vi skulle bli beskjutna. Det var första gången sedan 1989 som jag osäkrade mitt vapen.

Polisariosoldater på väg från Mijek till Guerguerat-området. Foto: Johan Persson

Det är en relativt okänd konflikt, den om Västsahara. Den tog sin början 1975, när land efter land i Afrika kastade av sig sina koloniala bojor. Spanien drog sig ur det som då kallades Spanska Sahara och tanken var att invånarna i området skulle få folkomrösta om sitt eget öde. Istället ockuperades området av Marocko och ett 16 år långt krig med självständighetsrörelsen Polisario tog vid. Ett avtal om eldupphör tecknades 1991. Då befann sig tiotusentals flyktingar i ogästvänliga läger i Algeriet och Polisario skrev under med löfte om att västsaharierna skulle få rösta om självbestämmande.

Men så blev det aldrig. Flyktingarna är kvar i den algeriska öknen och Västsahara är fortsatt ockuperat. I 25 år har konflikten stått och sandat igen, frusen i rörelsen. Lika länge har västsaharierna förbannat eldupphöret. Ropen på ett nytt krig har skallat länge.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kanske är det nu det sker.

    Sinnebilden av öknen är ett platt och vidsträckt landskap, men just här i den normalt sett avmilitariserade buffertzonen mellan Mauretanien och det ockuperade Västsahara är allting backigt och hackigt. Vassa stenblock varvas med djupaste sand, här och var ligger snäckor. Ett par kilometer västerut går kusten, och längs med den allt det som är värt att slåss om: världens mest sardinrika vatten, enorma fosfatfyndigheter i norr, kanske också olja.

    Othman Bouchraya, 29, har aldrig varit i krig, men säger att han har ”en idé om hur det går till”. Foto: Johan Persson

    Jag är redo. Det är vad vi har förberett oss för och det är vad vi vill ha.

    Spridda röster flyger med vinden. Soldater har slagit läger i grupper om tio mellan kullarna och byggt skyttevärn av sten. Enkla tygstycken mellan fordonen ger skydd mot den skoningslösa solen.

    29-årige Othman Bouchraya står och slangar diesel från en dunk till en pickup med en kulspruta på flaket. Han har aldrig varit i krig, men säger att han har ”en idé om hur det går till”.

    – Jag är redo. Det är vad vi har förberett oss för och det är vad vi vill ha, säger han.

    Spänningen började byggas upp den 14:e augusti i år, då Marocko inledde ett vägbygge övervakat av beväpnade säkerhetsstyrkor i den fem kilometer breda buffertzonen. Enligt Marocko handlar det om att underlätta kampen mot drogsmugglare och människohandlare, medan Polisario ser det som en provokation och ett brott mot vapenvilan. Polisario mobiliserade sina soldater. Den 28:e augusti gick man in, stoppade bygget och satte upp en checkpoint mitt i vägen.

    – Vi förklarade för dem att om de tar ett enda steg till kommer den här konflikten att eskalera. Då backade de och körde tillbaka sina maskiner, berättar Othman.

    Stoppskylt som Polisario satt upp vid checkpointen. Foto: Johan Persson

    Ett läckt dokument från FN konstaterar att Marocko bröt mot vapenvilan först, därefter även Polisario, i vad som betraktas som den värsta upptrappningen sedan 1991. FN-medlare kom samma dag och lyckades övertala båda sidor att hålla styrkorna närmast vägen och varandra obeväpnade. Däremellan är det mindre än 200 meter.

    Men lite längre bak bland kullarna, där Othman står, bär alla vapen.

    – Vi har våra order. Vi är redo. Om en marockansk soldat skulle ta ett enda steg framåt skjuter vi, säger han.

    Allteftersom solen vandrar på himlen avtar hettan. Ljuset bleknar. Sanden skiftar färg från gult till grått. När mörkret sänkt sig över öknen exploderar himlen i en kaskad av stjärnor. Det enda som avslöjar var gränserna går är två radiomaster i fjärran: Mauretaniens i söder, Marockos i norr. I mitten dessa få kilometer kolsvart ingenmansland som människor är beredda att dö för.

    Om inte FN tvingar tillbaka marockanerna till sina ursprungliga positioner kommer vi att göra det.

    Ali Salem Malou sitter i ett tält i det blåaktiga skenet av en ficklampa. Teet kokar på en bädd av kol. Han är högsta befäl på plats och vill inte gå så långt som att hävda att vapenvilan är över, men konstaterar att västsaharierna har tröttnat på att ingenting förändras.

    – Kanske kommer man att se tillbaka och säga att detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Om inte FN tvingar tillbaka marockanerna till sina ursprungliga positioner kommer vi att göra det, säger han.

    2012 drev S, V, MP och SD igenom ett riksdagsbeslut om att erkänna Västsahara, men alliansregeringen lät saken bero. När Sverige så fick en socialdemokratisk regering var det många här ute i öknen som hoppades att erkännandet skulle komma. Så blev det inte. Sverige erkände Palestina, men Västsahara fick, som så många gånger förr, vänta.

    Polisarios checkpoint som satte stopp för vägbygget. Foto: Johan Persson

    Ali är besviken, men försöker se det positivt: För tio år sedan var det inget västland som ens övervägde något liknande.

    Jag förstår det tryck som Sverige utsätts för, men jag kommer att fortsätta vara hoppfull.

    – Jag förstår det tryck som Sverige utsätts för, men jag kommer att fortsätta vara hoppfull. Mitt hopp är inte begränsat till ett år eller två – tänk på att jag har behållit hoppet om självständighet i 41 år, säger han med ett skratt.

    Att konflikten kommer att lösas med diplomatiska medel tror han däremot inte.

    – Jag är en militär. Som militär litar jag inte på någon fredsprocess.

    Fotnot: Marockos ambassad i Sverige har inte besvarat vår intervjuförfrågan.

    Annons
    Annons
    X

    Salha Moulay (närmast med kikaren) vid Polisarios checkpoint.

    Foto: Johan Persson Bild 1 av 5

    Polisariosoldater på väg från Mijek till Guerguerat-området.

    Foto: Johan Persson Bild 2 av 5

    Othman Bouchraya, 29, har aldrig varit i krig, men säger att han har ”en idé om hur det går till”.

    Foto: Johan Persson Bild 3 av 5

    Stoppskylt som Polisario satt upp vid checkpointen.

    Foto: Johan Persson Bild 4 av 5

    Polisarios checkpoint som satte stopp för vägbygget.

    Foto: Johan Persson Bild 5 av 5
    Annons
    X
    Annons
    X