Annons
X
Annons
X

Ohly ställde sig alltid på fel sida om muren

Vänsterpartiet kommunisterna stod ända fram till murens fall sida vid sida med broderpartierna i Öst. Lars Ohly var med hela tiden. Nu vill Mona Sahlin ta in honom och hans parti i regeringen.

Alla upplevde inte murens fall som en möjlighet. För vissa var händelseutvecklingen ett problem. För Vänsterpartiet, som då hette Vänsterpartiet kommunisterna, innebar murens fall en partipolitisk kollaps.

I verksamhetsberättelsen till Vpk:s kongress 1987 – den sista kongressen innan murens fall – redogjordes för partiets internationella utbyte under de senast föregående åren.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Partiledaren Lars Werner hade träffat Sovjets kommunistiska parti i Moskva, besökt Ungerns kommunistiska partis kongress, samt besökt kommunistpartiet i DDR. Partiledningen hade också varit representerad vid Rumäniens kommunistiska partis kongress, tjeckoslovakiska kommunistpartiets kongress, DDR:s kommunistiska partis kongress, samt besökt Bulgariens kommunistparti. Vidare hade en studiedelegation om sju personer besökt Sovjet, en miljödelegation besökt DDR, samt hade partisekreteraren varit på ”vetenskaplig konferens” i Moskva. Partiet hade också varit representerat när Konstantin Tjernenko, generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti, begravdes.

    Annons
    X

    Detta år valdes också Lars Ohly in som ersättare i partistyrelsen.

    Partikongressen 1987 var förvisso en mild västanfläkt, om uttrycket ursäktas, jämfört med hur det varit tidigare. Partiet var ju ursprungligen med i Komintern, alltså i den världsomspännande sammanslutning av kommunistpartier som styrdes direkt från Josef Stalins Moskva, men på 1960-talet började man distansera sig gradvis från Östblocket.

    Så sent som vid kongressen 1978 var dock representanter från Sovjetunionen närvarade vid förhandlingarna. Samma år gick för övrigt Lars Ohly med i Kommunistisk ungdom.

    Men avståndstagandet gick inte längre än att man alltså fortsatte med ett livaktigt utbyte. Även in i det sista, vid kongressen 1987, mottogs och upplästes alltså de sedvanliga kamratliga hälsningarna från partierna i Öst.

    Partiet hade visserligen erkänt att Östblocket varit odemokratiskt och att där förekommit brott mot mänskligheten, men man hade ändå valt att betrakta kommuniststaterna som en viktig antiimperialistisk kraft. När Muren föll, så föll också en stor del av partiets politik.

    ”Sammanbrottet i Öst innebar också ett sammanbrott för partilinjen i förbindelserna med Öst”, skriver Kent Lindkvist i
    Lik i garderoben?, den rapport om partiets internationella förbindelser som Vänsterpartiet gav ut i två upplagor på 1990-talet som ett led i det plötsligt nödvändiga förnyelsearbetet. ”Vpk beslöt därför att nollställa sina internationella förbindelser”, fortsätter han.

    ”Efter 1989 drabbades Vpk av ord- och handlingsförlamning”, heter det, när den gamla politiska linjen ”bröt samman i samma takt som de folkliga upproren störtade de realsocialistiska regimerna.”

    Men till slut brast fördämningarna.

    ”Vpks språkbruk om de fd socialistiska regimerna blev nu sådant som man aldrig tidigare hört om dessa regimer – och som partiet tom genom kongressbeslut avvisat. När de väl störtats talade ledande partiföreträdare om Ceaucescu som kejsare, om regimerna som diktaturer, om en misslyckad kommandoekonomi.”

    Det var så dags då.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X