X
Annons
X
Recension

Kubo och de två strängarna Ögonstimulans utöver det vanliga

Men tunt med humor i "Kubo" samtidigt som allvaret är svårt att greppa för de mindre, skriver Jan Söderqvist.

Foto: Focus Features

Pojken Kubo, bosatt i ett kitschigt pittoreskt sago-Japan för länge sedan, är faderlös. Det är åtminstone vad som sägs. Men det där med döden är kanske inte nödvändigtvis så förtvivlat definitivt. I sagorna finns ju magi, och ett magiskt sätt att skänka liv åt de döda är att vårda deras minne och berätta deras historia.

Vilket är just vad Kubo gör för att förtjäna extraslantar: berättar historier med musik till bybornas förtjusning. Men faror lurar i form av historieberättandets och minneskonstens fiender: hans egna onda släktingar som eftersträvar iskall perfektion utan kopplingar till det mänskligt bristfälliga.

Foto: Focus Features Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X