Annons

Ulf Zander:Ögonblick av triumfatorisk engelskhet

Den heder, ära och gentlemannamässighet som idrotten uppvisar i sina bästa stunder väcker gärna britternas nostalgi. Filmen ”Triumfens ögonblick” liksom de legendariska duellerna mellan Steven Ovett och Sebastian Coe har varit viktiga för britternas självbild.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Den ene är en personifikation av arbetarklasshjälten. Den andre är universitetsutbildad, vältalig, konservativ och har ett namn som om det vore hämtat ur ”En förlorad värld”. De turades om att slå rekord på 800 och 1500 meter och vann varsin guldmedalj under Moskva-OS 1980. Dessa ”gladiatorer med tändsticksben” var hyllade i Storbritannien. Steven Ovett blev årets brittiske idrottsman 1978, Sebastian Coe vann utmärkelsen året därpå. Samtidigt som de båda medeldistanslöparna enade den brittiska nationen uppmärksammades deras olikheter i bakgrund och sätt att föra sig på. När de åren kring 1980 tävlade som intensivast ställdes gång efter annan frågan om man var en ”Smoothie Seb” eller en ”Rough Diamond Steven”. Kvinnor, hävdades det, ville gå i säng med den tuffe Steven Ovett men gifta sig med den elegante Sebastian Coe. Män tvekade om de ville bli en Coe, den gudabenådade och avundade talangen, eller en Ovett, som kämpat envist och frenetiskt för att nå toppen.

Sebastian Coe och Steven Ovett har fått förnyad aktualitet genom en film om deras kamp på och utanför löparbanorna med förmodad premiär i anslutning till invigningen av London-OS. Huvudpersonerna är alltjämt aktiva i idrottsrörelsen, men på olika sätt. Ovett har gjort sig ett namn som idrottskommentator i Australien dit han flyttade efter att löparkarriären tagit slut. Till skillnad från Coe har Ovett bestämt avböjt att medverka som filmisk rådgivare. Coe har som parlamentsledamot för Torypartiet inriktat sig på idrottsfrågor och har en nyckelposition i den stab som planerat årets OS.

Annons
Annons
Annons