Annons

En komikers uppväxtOgenerat tillspetsad – svårt att rättfärdiga Gardellfilm

Johan Rheborg och Jakob Eklund i ”En komikers uppväxt”.
Johan Rheborg och Jakob Eklund i ”En komikers uppväxt”. Foto: SF Studios

Varje situation och rollfigur skruvas till maxläge när Jonas Gardells ”En komikers uppväxt” blir biofilm.

Under strecket
Publicerad

Kicki Ilanders kostymer, Teresa Beales scenografi. Loke Hellberg som den unge Juha, Jakob Eklund i ett gästspel som rödmosigt praktas och vålnad för den vuxne Juha. Ibland blir det plågsamt tydligt hur mycket svensk film står och faller med enskilda insatser framför och bakom kameran. Filmatiseringen av Jonas Gardells ”En komikers uppväxt” har sina ljuspunkter men dessa kan inte rättfärdiga denna ogenerat tillspetsade men ändå urvattnade mix av komedi och drama, mellan skämt och allvar, mellan mobbningsporr innanför folkhemmets tegelväggar då och en framgångsrik men ack så självkritisk komiker på Göta Lejon nu.

Uppväxtdramat som blir försoningsdrama är känt sedan tidigare. 2019 års ”En komikers uppväxt” (miniserien kom samma år som Gardells roman, 1992) verkar så orolig över att förlora sin publik att så gott som varje situation och rollfigur skruvas till maxläge. Som med filmens kvinnliga biroller, nästan samtliga är rena karikatyrer, offer för ogynnsamma sociala omständigheter (män, sprit, och så vidare), men ännu mer misshandlade genom filmskaparnas iver att överdramatisera varje gest och händelse.

Annons
Annons
Annons