Annons
Recension

Anders PetersenÖga mot öga med livet

Kärleksfullheten är det raster genom vilket Anders Petersen fotograferar. På Fotografiska visas nu nära ett halvt sekel av hans bilder med möten som röd tråd.

Under strecket
Publicerad

Anders Petersen började plåta för att han gillar folk. Han försökte måla och skriva, men det blev för ensamt. ”Gillar man folk så är kameran en ursäkt att träffa dem, det är ett verktyg som öppnar upp dörrar till platser som man annars aldrig skulle få tillträde till.

Foto: ANDERS PETERSENBild 1 av 1

Anders Petersen började plåta för att han gillar folk. Han försökte måla och skriva, men det blev för ensamt. ”Gillar man folk så är kameran en ursäkt att träffa dem, det är ett verktyg som öppnar upp dörrar till platser som man annars aldrig skulle få tillträde till.

Foto: ANDERS PETERSENBild 1 av 1
Anders Petersen började plåta för att han gillar folk. Han försökte måla och skriva, men det blev för ensamt.  ”Gillar man folk så är kameran en ursäkt att träffa dem, det är ett verktyg som öppnar upp dörrar till platser som man annars aldrig skulle få tillträde till.
Anders Petersen började plåta för att han gillar folk. Han försökte måla och skriva, men det blev för ensamt. ”Gillar man folk så är kameran en ursäkt att träffa dem, det är ett verktyg som öppnar upp dörrar till platser som man annars aldrig skulle få tillträde till. Foto: ANDERS PETERSEN

**Öga mot öga **med livet. Det är så det känns när Anders Petersen vecklar ut sin svartvita krönika på Fotografiska. Det är omtumlande och ömsint, naket, galet, berusat och sårbart. Vackert och fult på samma gång och så in i vassen mänskligt. Petersens småbildskamera är som en kniv som dissekerar hur det känns att vara. ”Homo sum, humani nihili a me alienum puto”, (”Jag är människa, intet mänskligt är mig främmande”). Denna latinska sentens är den hemliga formeln i mörkrummet, där gestalterna kliver fram ur skuggorna.

Annons
Annons
Annons