Ofrivillig impressionist med flyt i karriären

Under strecket
Publicerad
Annons

Norskt och finskt dominerar för närvarande konstinstitutionerna i Stockholm - Edvard Munch på Moderna museet och Albert Edelfelt (1854-1905) på Waldemarsudde. Edelfelt är knappast något stort och känt namn i Sverige, men nu ges tillfälle till närmare bekantskap genom ett urval från en utställning, tidigare visad på Ateneum, Helsingfors. Edelfelt ses som en av sitt hemlands målarklassiker, inte minst för att det till stor del var genom honom och hans tidiga internationella framgångar, som Finland på allvar fick plats på konstkartan.
Det senare 1800-talet var en omvälvningens tid i Finland mot ett nationellt uppvaknande, där inte minst författare och bildkonstnärer tog aktiv del. Edelfelt, av svensk adlig börd, var en av dem som tidigast gav sig ut och i nationalromantisk anda målade finsk allmoge, men var samtidigt något av det mest högborgerliga man kan tänka sig i sina samtida societetsporträtt. Han var mycket på en gång, hade många sidor.

Den ryska närvaron tycktes han, innan den hårdnade, ta med jämnmod. Han målade tidvis rent ryska motiv, och blev uppskattad som porträttmålare av Sankt Petersburgsaristrokratin.
För Edelfelt gällde framför allt det konstnärliga förverkligandet. Måleriet var allt, konsten kände inga gränser, och inte var det cynism som fick honom att illustrera Runebergs Fänrik Ståls sägner och även måla ett paradporträtt av tsar Nikolaus II. Edelfelt ville helt enkelt lyckas som målare, och det gjorde han med besked. Framgången följde honom livet ut, men som så ofta med den, också stunder av tvivel och osäkerhet. Inte ens hans vän och konkurrent Anders Zorn skonade sig när han talade om sina ”lättköpta effekter hos den följsamma massan”. Om relationen Zorn-Edelfelt har Hans Henrik Brummer skrivit en läsvärd essä i den stora katalogboken.
Som Zorn var också Edelfelt något av ett konstens underbarn, och kom ut i rätt tid med all sin tekniska talang. Virtuost utvecklad trollband han snart Parispubliken, firade triumfer på den
stora officiella Salongen under 70- och 80-talen, utmärkelser och porträttbeställningar strömmade över honom. Edelfelt rörde sig världsvant i de tongivande kretsarna, och träffade de rätta konstnärerna, allt avgörande för karriären.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons