Annons
Recension

Risk and Reason. Safety, Law and the EnvironmentOförnuft styr riskanalys

Under strecket
Publicerad

I rika samhällen utsätts människorna för färre risker än i fattiga. De som ändå råkar illa ut, såväl hälsomässigt som ekonomiskt, tas i betydande utsträckning omhand i de omfattande skyddsnät som skapats för ändamålet. Välfärdsstaterna runt Nordatlanten kan faktiskt med rätta betraktas som gigantiska solidariska försäkringsföretag med uppgift att undanröja risker och att skydda för deras konsekvenser. Något paradoxalt är obenägenheten att acceptera risk allra starkast där riskerna är som minst.
Att eliminera risk är inte gratis. Simpelt bondförnuft kräver att ansvariga myndigheter fokuserar arbetet på allvarliga risker som medför många dödsfall och annat elände, och som kan begränsas till måttliga kostnader. Alla andra val blir uppenbart mindre bra. Att välja kostsamma åtgärder för att reducera små risker kommer sålunda att resultera i välfärdssänkande ekonomiska orimligheter.
Denna bok genomför en högintressant granskning av myndigheternas beteende, och finner ett jättelikt gap mellan hur det borde vara och hur det faktiskt är. De totala kostnaderna för samhällets regleringar att reducera risk kunde åstadkomma flerdubbel nytta om de utformades med större omsorg, eftertanke och konsekvensanalys. Bokens författare Cass Sunstein, juridikprofessor vid Chicagouniversitetet, pekar på tre grundläggande brister vid hanteringen av dessa uppgifter: (a) felaktiga prioriteringar; (b) val av onödigt kostsamma instrument; (c) oförmåga eller ovilja att beakta regleringarnas menliga sidoeffekter.
Cass Sunstein pekar på olika orsaker till rådande oförnuft. Välorganiserade särintressen, särskilt de med tillgång till medier, får oegentligt stort inflytande över politiker och myndighetspersoner. I sin iver att visa handlingskraft tar politikerna intryck av varierande larmrapporter, och vidtar vidlyftiga åtgärder, även när problemets betydelse är lokalt och begränsat. Politiska initiativ i form av kvantitativa regleringar eller förbud vinner möjligen fler röster än skatter eller utsläppsrätter med otydliga omedelbara konsekvenser, även om de senare på sikt kan nå önskade mål till blott en bråkdel av de förras kostnad. Och om kostnaden för en reglering blir hög, räcker pengarna kanske inte till för andra åtgärder för att eliminera risk. Och analys av sidoeffekter negligeras trots sin vikt för den rationella politiken därför att den är svår och tidskrävande.

Annons

Exemplen i boken är hämtade ur den amerikanska verkligheten och inte alltid tillämpbara på Sverige. Politikens principiella brister gäller dock med kraft även hos oss. Tre svenska exempel får belysa:
För några år sedan lanserades den så kallade nollvisionen inom svensk trafikpolitik. Innebörden torde vara att ingen ska omkomma i trafiken. Genomförandet av detta mål skulle tarva fullständigt orealistiskt höga kostnader. Försakelserna på andra områden skulle orsaka mångdubbelt fler dödsfall än de som skulle räddas i trafiken. För den som tänker efter kan målet inte betraktas som annat än lurendrejeri som bara kan leda till förakt för de politiska upphovsmännen.
De som drivit svensk kärnkraftspolitik sedan 20 år har antingen inte menat allvar, eller också har de fullständigt skyggat för sidokonsekvenserna, såväl miljömässiga som ekonomiska, av en avveckling. Trots att nedläggning av varje fungerande och säker svensk reaktor leder till ökande koldioxidutsläpp från expanderande import av dansk kolkraft, och ökat beroende av en inneboende riskfylld kärnkraft på andra sidan Östersjön, har avvecklarna fått hållas. Politiken kan, om man är välvillig, karaktäriseras som ogenomtänkt, om ändamålet är att minska risk för klimatförändringar i framtiden, eller för kärnkraftsolyckor i närtiden.

Annons
Annons
Annons