Annons
X
Annons
X

Oförglömliga ugglor i kulturen

Med sina stora ögon och sitt mystiska hoande har ugglan blivit en mäktig symbol som dyker upp lite överallt. Den kan stå för gullighet och klokskap, men lika ofta för skräck och död. SvD:s Karin Svensson tittar närmare på ugglan som bevingad kulturbärare.

Ugglespaning är en syssla som lönar sig. Börjar man bara leta så dyker de snart upp överallt, i konst och design, film och litteratur. Jag upptäckte ett universum av ugglor när jag förberedde mig inför att bli förälder. Från mobilen ovanför spjälsängen dinglade en liten uggla i flanell och i byrålådorna låg babydräkter med uggletryck i sprakande färger.

Men ugglan är inte bara en gullig följeslagare till barn. Inte heller är den bara en fågel, trots näbb och fjädrar. Vi tillskriver ugglan egenskaper som aldrig skulle förknippas med en koltrast eller en kråka. Ugglor är speciella. Hemliga. Allvetande.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    –En teckning av en uggla som läser eller bär glasögon känns på något sätt rimlig. Man skulle aldrig se en illustration av en fiskmås med glasögon, säger Kathryn Lasky, författare till den ugglespäckade barnboksserien The guardians of Ga’Hoole.

    Annons
    X

    Böckerna – och filmversionen som kommer på bio i höst – utspelar sig i en värld där människan är utdöd och ugglorna är de nya herrarna. De lever vanliga uggleliv, bygger bo i ihåliga träd och jagar sorkar om natten, men ägnar sig också åt mer mänskliga ting som att studera och dra ut i krig för att erövra andra uggleriken. I centrum för den episka berättelsen står tornugglan Soren och hans sökande efter en legendarisk ö befolkad av hjälteugglor.

    –Jag är egentligen ingen fågelmänniska men det är något med en ugglas ansikte, de där stora ögonen, som är så fängslande. Och deras läte är så vackert, det är inte alls skrikigt utan mer som en låg ton på en cello, säger Kathryn Lasky, som bor i amerikanska Cambridge och har tagit hjälp av fågelforskare på Harvard för att skildra ugglor så trovärdigt som möjligt.

    Ugglan dök upp som filmhjälte redan 1981, i form av den mekaniska robotugglan Bubo i Ray Harryhausens Clash of the Titans. I Harry Potter-filmerna fyller ugglor dagligen matsalen på Hogwarts för att leverera brev till skolans elever – något som har fått många barn att drömma om en tam uggla. Men idén om den nästan mänskliga ugglan går på tvärs med verkligheten, förklarar den amerikanska ekologen och uggleforskaren Bruce Marcot.

    –Jag har fått mängder av samtal de senaste åren från människor som undrar hur de ska få tag på en uggla, och om de är bra husdjur. Mitt svar är alltid ”absolut inte”. De är väldigt vilda, de kan inte göras rumsrena och de går loss på möblerna. De är absolut inte tänkta att leva inomhus.

    Marcot har studerat fåglarna i mer än 30 år och har själv något ugglelikt över sig, med runt ansikte, glasögon och skägg. Han har rest över hela världen till Indien, Costa Rica, Argentina och Kenya för att se och fotografera skygga eller sällsynta arter. Till Kongos träskskogar for han för att spåra upp en dittills okänd variant av den afrikanska skogsugglan.

    –En av kvällarna gav vi oss ut i kanot. En stor, orange måne gick upp över djungeln och ugglorna ropade på båda sidor av Luilakafloden där vi gled fram. Det var en kväll fylld av magi och vetenskap, berättar Bruce Marcot.

    På sina resor har han intervjuat människor från olika kulturer om vad ugglor representerar för dem. Deras berättelser ingår i en kommande utställning på Smithsonian-institutet i Washington, med titeln Spirit wings: owls in myth and culture.

    Det märkliga med ugglan är att den kan stå för så olika saker. Även om många i första hand tänker på den kloka med glasögon och förmaningar om att simma lugnt, kan den också vara en symbol för mystik och mörker. I vissa kulturer har man traditionellt sett ugglan som en budbärare från dödsriket.

    –Ugglor håller ofta till i urskogar och i sådana miljöer kan man även hitta gamla begravningsplatser och forntida andliga platser. När man där hör ugglornas läte på natten så ligger det nära till hands att tro att det är de dödas själar som talar till oss, säger Bruce Marcot.

    I vår kultur är ugglans symbolvärde till största delen positivt från kloka magistrar till gulliga kramdjur. För att vara nattlevande djur är de anmärkningsvärt synliga, till och med i Stockholms innerstad. I butiksfönster, intill prickiga klänningar med vippiga kjolar, hänger drömska bronsugglor i långa kedjor. På dagisgårdarna på Södermalm får ungarna sandfläckar på sina uggletröjor från hippa danska märket Ej Sikke Lej, tröjor som ivrigt kopieras av de stora klädkedjorna. Och på bokhandeln Hedengrens vid Stureplan vaktas trappan till bottenvåningen av två tecknade ugglor i blyerts och collageteknik, signerade Ragnar Persson.

    –Det finns otroligt mycket att hämta i en uggla när man ritar, de har så många olika lager av fjädrar och dun och klor och det här stora huvudet med stora, stirrande ögon, säger den 30-årige konstnären.

    Precis som på film är ugglor i konsten ingen nyhet, 20000 år gamla grottmålningar av fjällugglor finns bevarade i Frankrike. I det antika Grekland avbildades gudinnan Athena ofta med en uggla, som liksom hon förknippades med vishet.

    Ragnar Persson växte upp med barnprogram som Fablernas värld och Från A till Ö, där kloka ugglor hade nyckelroller. Själv tror han att 90-talsserien Twin peaks har påverkat honom ännu mer med sina tyst iakttagande ugglor.

    –Jag ser ugglan lite som en väktare av natten. Jag tänker mig hur den sveper över ett kallhygge i tystnad. Det är väl också det som fascinerar, att det är en värld som man inte har tillgång till, säger han fundersamt.

    I vintras gav poeten och författaren Aase Berg ut essäsamlingen Uggla. Omslagsbilden är uggleform som är konstruerad av ord, och i förordet förklarar hon att hon identifierar sig med den stirrande ugglan som ett beslutsamt, alienerat ufo med förmågan att vrida nacken åt oväntade håll. Hon har också använt sig av ugglan som symbol i sin poesi, och är inne på samma spår som Ragnar Persson.

    –Jag är jättefascinerad av naturens likgiltighet, att den bara pågår och skiter i människor. Där är ugglan en viktig symbol, för den uttrycker precis det – en enorm likgiltighet inför människan. Den är inte ens rädd för oss. Den har en egen värld.

    Hon drar paralleller mellan dess fasta blick och ett litet barns tysta stirrande. En ettårings helt objektiva blick som kan få en vuxen människa att känna sig utstirrad och värderad, eftersom den inte viker undan.

    –Den blicken är väldigt asocial, de har inte lärt sig att man inte får stirra på folk så där länge. Ugglan har också ett sådant sätt att stirra, kallt och registrerande, utan att man har en aning om vad som rör sig i hjärnan på dem.

    Kanske är det detta stirrande som gör att ugglan har blivit en så populär följeslagare till barn. Barnkulturen är fullkomligt nerlusad med ugglor, från barnprogram och bilderböcker till barnkammarinredning och kläder. På hantverkssajten etsy.com har Amy Schimlers uggletyger blivit storsäljare och där pysslare från hela världen säljer sina hemmagjorda skapelser, kryllar det av uggledockor i färgglada filttyger, lapptäcken med broderade ugglor och små förkläden med uggleapplikationer.

    Textildesignern Amy Schimler har skapat flera uggletyger, som har blivit oväntade storsäljare. Inspirationen fick hon från sin närmiljö, Schimler bor på randen till ett naturreservat och har ugglor inpå knuten dagligen. Hon tror att ugglans popularitet kan ha att göra med unisextrenden.

    –Bland dem som säljer barnprylar finns fasta föreställningar om vilka djur som tillhör vilket kön, som att katter är för flickor och hundar för pojkar. Men ugglan är könsneutral, och den är en bra ingång till att lösa upp de här föreställningarna.

    Men hennes uggletyger har också spridits utanför barnmarknaden, och plockats upp av modemedvetna vuxna. Den japanska kawaiitrenden där det gulliga och barnsliga också omfamnas av vuxenvärlden har gjort att en vuxen kvinna idag kan tänka sig att ha en handväska med gulligt ugglemotiv.

    –När jag gjorde tygerna tänkte jag att ”det här passar nog till barnpyjamas”. Det som verkligen har överraskat mig är att det används till precis allt möjligt, plånböcker, soffkuddar, kläder, möbler. Ugglorna har fått ett eget liv.

    Varför är ugglor roliga att teckna?

    –De har så många olika beståndsdelar som man kan leka med ögonen, öronen, fjädrarna, fötterna. Man kan rita dem om och om igen, återuppfinna dem och det blir aldrig tråkigt, säger Amy Schimler.

    Och kanske är det fågelns form som är nyckeln, att all denna symbolik från dödsbud till barndomsromantik ryms i en rund, nästan klumpig kropp med ett huvud som går att vrida 270 grader runt sin egen axel. En kropp som är så säregen att det räcker med några pennstreck på ett papper för att alla ska kunna se att det är en uggla.

    –Jag kan inte rita för fem öre, men jag kan rita en uggla, säger författaren Kathryn Lasky. Deras form sätter igång vår fantasi. Och precis som bebisar är deras ögon stora i relation till kroppen, det gör att vi dras till dem.

    Aase Berg menar att uggleformen fungerar som ett listigt kamouflage.

    –Ugglan är skengullig, eftersom den är rund och ser mjuk ut. Jag tycker att den är en så himla underbar symbol eftersom den är helt oinsmickrande. Och så gillar jag att uggla kan vara ett verb också. Det är en konst att sitta och uggla.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X