X
Annons
X

Offerrollen är en mental inställning

Hon satte ner sin kaffekopp och sorlet från de andra gästerna på kaféet trängde sig på mellan oss. Så gav hon mig den där blicken som jag fått så många gånger tidigare.

– Men snälla, du måste ju ha känt av att människor ser på dig på ett annat sätt för att du inte är svensk eller från överklass. Du har ju skrivit en bok om hur det är att vara kvinna i din kultur i Turkiet. Där beskriver du ingående alla tillstånd som offer. Menar du nu att du aldrig känt dig utsatt eller särbehandlad för att du är invandrare, kvinna och kurd från arbetarklassen? Hon såg på mig uppläxande.

Det är något som provocerar andra när jag säger att jag inte kan identifiera mig med en offerbild. Invandrare, kurder, kvinnor, arbetarklass – alla representanter tar illa vid. Det är som om att jag tar ifrån dem rätten att hävda deras utsatthet när jag säger att jag inte känner mig som ett offer. De flesta människor är på ett eller annat sätt utsatt. Mer eller mindre. Det finns alltid någon under och över i den sociala hierarkiska trappan som utgör vårt samhälle. Att i vissa sammanhang eller tillfällen känna sig utsatt är för mig inte detsamma som att känna sig som ett offer. Offerrollen är en mental inställning som är statisk och konstant. Att acceptera en offerroll är att ge upp. Den egna kraften blir underordnad förnimmelser och stunder av utsattheten. Jag har träffat människor som tillsynes verkar vara privilegierade men som skapar sig det som jag kallar "egna gyllene burar".

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X