X
Annons
X
Krönika

Kristin Lundell: Offentliga kvinnor gör bäst i att inte blotta sina svagheter

Det var den brittiska tv-programledaren Alexa Chung som sa det i en intervju i The Guardian (21/9). I sin bok ”It”, som gavs ut i början av september, skriver Chung bland annat om hur man botar hjärtesorg. Det är så samtalet glider in på hennes uppbrott från The Arctic Monkeys-sångaren Alex Turner. Plötsligt hejdar Alexa Chung sig. ”Jag vet inte om jag ska vara öppen och sårbar och säga att det var en vidrig tid eller om jag bara ska vara tyst. Vad tycker du?” frågar hon intervjuaren Hadley Freeman (för övrigt en av The Guardians mest briljanta kolumnister). Freeman svarar att det givetvis är upp till henne men att det säkert vore bra för hennes unga fans att få veta att också hennes liv inte alltid är lika perfekt som bilderna får det att se ut.

Visst. Den 29-åriga Alexa Chung är en flitigt hyllad stilikon – amerikanska Vogues stränga chefredaktör Anna Wintour har kallat henne för ”ett fenomen” – och när hon signerade boken på varuhuset Liberty’s i London grät fansen av lycka. Nog skulle de stärkas av att få veta att deras idol har svackor precis som alla andra. Ändå skakar jag våldsamt om datorn samtidigt som jag skriker till skärmen: ”Nej herregud, gör det inte Alexa – håll för guds skull klaffen”. Att som kvinna i offentligheten blotta sina svagheter är vågat på gränsen till vansinne. Det är som att berätta för hela trollskogen var festen är och dessutom ge dem portkoden. Där män kan skriva om diverse misslyckanden och bli hyllade för sin öppenhet – de ses som känsliga och moderna – är det för en kvinna i samma sits och på samma position säkrast att hålla tyst. Det är onödigt att nåla fast ”sparka mig”-lappen på sin egen rygg.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X